Försöker läsa körteori men tankarna pendlar ideligen till Libyen och alla människor som just idag, just nu runt om i världen riskerar sina liv och allt dom har för tron på en ljusare framtid. När ska vi förstå att mänskligheten är ett folk och att alla har lika värde som inte får förhandlas bort pga ekonomiska el andra intressen? BBC radio står på i köket, plågsamma ögonvittnesskildringar över få sprakande telefonledningar som ännu inte är klippta. Kadaffi verkar ha satt in stridsplan mot "sitt eget folk".
"We are crying out, why is the world silent?" ringer i mitt huvud.
Svårt att tro att den svenska delegation bestående av handelsminister Björling och flera svenska företagare (se artikeltips nedan fr Jens Halldin) inte var medvetna om att de förhandlade om ekonomiska vinningar med en diktatur. Hur kan vi igen och igen blunda för mänskliga rättigheter för "vårt eget lands" vinnings skull?
Ett annat plågsamt faktum: Sverige som jag och många andra vill förknippa med frihet, respekt för människorvärdet mm är världens per capita andra största vapenexportör!
Dessa frågor måste upp i ljuset. I valet 2014 får inte huvudfrågorna bli fastighetsskatten el andra privata "plånboksfrågor". Alla vi som har turen att leva i en demokrati måste sätta press på våra politiker och varandra att aktivt jobba för global demokrati och globala mänskliga rättigheter.
Vi lever nu. Nu är möjligheternas tid. Vi har alla barn omkring oss som vi älskar, "Låt dom få en tro på framtiden... så länge hjärtat slår, så länge vi förmår, ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförätt, vårt blod är rött och hett, och det finns hopp så länge hjärtat slår" Arja Sajoma, som gick runt, runt i bilen under min barndoms familjesemestrar runt Europa i den brytningstid som var då, när muren just fallit.
Showing posts with label Tro. Show all posts
Showing posts with label Tro. Show all posts
Monday, February 21, 2011
Friday, December 18, 2009
Jag som läkare?
Båda mina föräldrar arbetade, eller snarare, levde som läkare under hela min uppväxt. Mamma, dermatolog och venerolog, och pappa, bl.a transfusionsmedicinare, såg medvetet eller omedvetet läkaryrket som ett kall. Läkare var dom dygnet runt och året runt när det behövdes. Vi bodde i ett litet skånskt fiskeläge. Många i byn och i den större grannbyn visste på vilken dörr man kunde knacka om någon familjemedlem (minst särkilt en gång när det gällde en gammal fiskares hund) eller de själva behövde en läkarkonsultation.
Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.
Men hur få hela livet att gå ihop?
Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.
Läkare... någon som läker sjuka?
AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.
"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:
Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"
Jämför Markus om kvinnan med blödningar:
Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"
Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:
2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."
Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:
Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.
"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman
Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer
Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.
Men hur få hela livet att gå ihop?
Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.
Läkare... någon som läker sjuka?
AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.
"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:
Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"
Jämför Markus om kvinnan med blödningar:
Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"
Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:
2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."
Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:
Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.
"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman
Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer
Monday, January 19, 2009
Jag tror på ljuset och sommaren!
I Svart natt
På Svart sten
En Svart myra
Gud ser den.
Arabiskt tänkepråk, hämtat ur "alltid älskad"
Ljuset vinner över mörkret, liv över död och sommar över vinter. I år med.
"Så länge hjärtat slår, så länge vi förmår ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförrätt, vårt blod är rött och hett, och det finns HOPP SÅ LÄNGE HJÄRTAT SLÅR"
Jag är glad. Det regnar visserligen ute och trorts denna tidiga timma är jag och J snart på väg till dagis. Tänk av vi lever och är friska både Johannes, Petter och jag. Pappa tog vara på livet. Levde intensivt till sitt sista hjärtslag.
Livet är för kort för att vissa dagar ska vara bara grådask. Jag ber om Fred och frid för alla i världen. Att alla föräldrar och barn tryggt ska kunna gå till skola, dagis, universitet och arbete.
Kram Carin
Friday, January 16, 2009
Judar, Kristna och Muslimer i gemensam Bönemarsch för FRED!
På söndag 18/1 samlas judar, muslimer och kristna i Göteborg till en gemensam bönemarsch för fred i Palestina och Israel.
Samling sker på Götaplatsen kl 16.00.
Bakom marschen står det interreligiösa rådet i Göteborg. Biskop Carl Axel Aurelius, rabbin Peter Borenstein och imam Fuad Colic har skrivit under ett gemensamt upprop för fred.
- Det är viktigt just nu att vi ger uttryck för den gemenskap vi har här i Göteborg, och att vi delar samma längtan efter fred och försoning och att denna längtan får uttryckas i bön, säger biskop Carl Axel Aurelius.
Välkomna till Götaplatsen i lagom tid för avmarsch kl 16, marschen går under tystnad och bön till Brunnsparken.
Samling sker på Götaplatsen kl 16.00.
Bakom marschen står det interreligiösa rådet i Göteborg. Biskop Carl Axel Aurelius, rabbin Peter Borenstein och imam Fuad Colic har skrivit under ett gemensamt upprop för fred.
- Det är viktigt just nu att vi ger uttryck för den gemenskap vi har här i Göteborg, och att vi delar samma längtan efter fred och försoning och att denna längtan får uttryckas i bön, säger biskop Carl Axel Aurelius.
Välkomna till Götaplatsen i lagom tid för avmarsch kl 16, marschen går under tystnad och bön till Brunnsparken.
Friday, December 26, 2008
Seaonal greetings from Hjällbo, Sweden
Dear Jenny, David, John, Jane and Andrew; Thais, Ylva, Nir, Tamar, Sima, Bedaya, Hadeel and the Briggs,... Dear friends wherever you are, how ever your sourroundings are...
"Let it be the year, when Christmas (peace) comes for everyone, everyone alive"
Merry Christmas Orange, New Castle and Australia, Palestine and Israel, Jerusalem and Tel Aviv, Australia ´97, USA!
John; Congratulations! I might not be just as proud as your mother, but at least very glad! I´ve still 2,5 years to go before I´ll get my master´s exam... impressive to "beat" your oldest host-sister! On the other hand I´m a proud mother. Johannes is such a joy!
Our Christmas´ eve was way too exciting. We´ve spent the night before and most of the day at the children´s hospital since Johannes got feverspasmes after 36 h of 40 degrees fever. Now he´s much better. Playing again, happy again, and only a little bit more crumpy than usual. Puh... We were ment to be in Ålabodarna yesterday, but perhaps we can go tomorrow since we´ve offered a lift with my sister´s boyfriend (He could almost be taken for Petter´s brother; they share a great interest for playing guitar and writing songs and they both spent most of their youth on the soccer field.)
By the way my sister found her self a home by her own in Ljungskile, close to Sparreviken where she´s still the one in charge for all acitivities and camps. Johannes now has a room of his own. She likes her job, but worries a bit for how the economical crises will effect the economy at the camp...How is Australia coping? Israel? Palestine (I almost don´t dear to ask...)?, Brazil?
We´re all still celebrating in secret that Bush got a pair of shoes almost thrown at his face. His clearly athletic judge upon his great speed of reaction... Obama we all hope will make USA stand up for democracy and Human Rights in a more thorrow way than the last 8 years.
Did you see Y´s lovely little son on facebook? Wonderful. We start to long for a little Svante or Sara, but we´ll see. I should at least complete internal medicine before I return home for at least a year in the coocoon of motherhood and babylife.
I love school! To studdy every second week is a blessing! The colleuge M. whom with I share "my" place has grown into a friend. She´s amazing! "Single" mother to a wonderful 8-year old A. with the biggest most beautiful red hair and lots of fun friends. M. and A. mooved into a house with some of our friends from Sparreviken and their lovely daughter... a coincidence.
Petter is working 70 % of fulltime within the Swedish church with different projekts in the integration field. He seems to be very devoted to his job. Every now and then he writes a couple of hours on his master´s essay on Karl Barth´s view upon Religion (Baptism I wrote yesterday, hm I misunderstood theology AGAIN, Med. is much easier!). I´m still to fully understand the subjects depths and corners. Hm... I´m clearly growing more and more into the science of Medicin. It´s my favorite study topic.
At the moment I hope to research this summer at a nearby health-center about the reasons behind the high degree of misuse of codein (a morfin-sibling) in this area together with a clever pharamacologist/general pracitician. We´ll see. We´ve yet to search for enough money for my payment!
My father´s death is of course still very difficult to accept, but the funeral was extremely beautiful and we´re overwhelmed by all support from family and friends. My father has me and my siblings a monthly income the coming three years. I know my father is extremely pleased to be able to help me and Petter to finish our education despite the fact that he´s in so many ways was forced to leave us all without time for a proper good bye. I miss him and feel so thankful that his life became 8 years longer than the life of my grandfather. His wife I. seems to cope despite the fact that her oldest son´s funeral was only five years ago. Svante´s funeral took place on what should have been M´s 35th birthday.
Life is unfair, fragile and beautiful. Lots of laughter and quite some tears. I hope the year of 2009 will be much more laughter than tears for all of you and all of us!
Take good care and let me now about any planned European tour this summer. We´re planning on a train trip to France and Spain to practice languages and get some proper and safe sun. It would be triffic to meet up at R´s (My Australian host-Uncle) place if he give´s his approval.
Lots of love and all my best wishes for all of you! The Days; according to the pictures your one of the tallest family I´ve ever seen (only beaten by M´s (my sister in law) family, they are huge vikings all of them. D; - Welcome to Sweden and explore your roots)
Carin- with greetings and love from my beautiful son and husband
"Let it be the year, when Christmas (peace) comes for everyone, everyone alive"
Merry Christmas Orange, New Castle and Australia, Palestine and Israel, Jerusalem and Tel Aviv, Australia ´97, USA!
John; Congratulations! I might not be just as proud as your mother, but at least very glad! I´ve still 2,5 years to go before I´ll get my master´s exam... impressive to "beat" your oldest host-sister! On the other hand I´m a proud mother. Johannes is such a joy!
Our Christmas´ eve was way too exciting. We´ve spent the night before and most of the day at the children´s hospital since Johannes got feverspasmes after 36 h of 40 degrees fever. Now he´s much better. Playing again, happy again, and only a little bit more crumpy than usual. Puh... We were ment to be in Ålabodarna yesterday, but perhaps we can go tomorrow since we´ve offered a lift with my sister´s boyfriend (He could almost be taken for Petter´s brother; they share a great interest for playing guitar and writing songs and they both spent most of their youth on the soccer field.)
By the way my sister found her self a home by her own in Ljungskile, close to Sparreviken where she´s still the one in charge for all acitivities and camps. Johannes now has a room of his own. She likes her job, but worries a bit for how the economical crises will effect the economy at the camp...How is Australia coping? Israel? Palestine (I almost don´t dear to ask...)?, Brazil?
We´re all still celebrating in secret that Bush got a pair of shoes almost thrown at his face. His clearly athletic judge upon his great speed of reaction... Obama we all hope will make USA stand up for democracy and Human Rights in a more thorrow way than the last 8 years.
Did you see Y´s lovely little son on facebook? Wonderful. We start to long for a little Svante or Sara, but we´ll see. I should at least complete internal medicine before I return home for at least a year in the coocoon of motherhood and babylife.
I love school! To studdy every second week is a blessing! The colleuge M. whom with I share "my" place has grown into a friend. She´s amazing! "Single" mother to a wonderful 8-year old A. with the biggest most beautiful red hair and lots of fun friends. M. and A. mooved into a house with some of our friends from Sparreviken and their lovely daughter... a coincidence.
Petter is working 70 % of fulltime within the Swedish church with different projekts in the integration field. He seems to be very devoted to his job. Every now and then he writes a couple of hours on his master´s essay on Karl Barth´s view upon Religion (Baptism I wrote yesterday, hm I misunderstood theology AGAIN, Med. is much easier!). I´m still to fully understand the subjects depths and corners. Hm... I´m clearly growing more and more into the science of Medicin. It´s my favorite study topic.
At the moment I hope to research this summer at a nearby health-center about the reasons behind the high degree of misuse of codein (a morfin-sibling) in this area together with a clever pharamacologist/general pracitician. We´ll see. We´ve yet to search for enough money for my payment!
My father´s death is of course still very difficult to accept, but the funeral was extremely beautiful and we´re overwhelmed by all support from family and friends. My father has me and my siblings a monthly income the coming three years. I know my father is extremely pleased to be able to help me and Petter to finish our education despite the fact that he´s in so many ways was forced to leave us all without time for a proper good bye. I miss him and feel so thankful that his life became 8 years longer than the life of my grandfather. His wife I. seems to cope despite the fact that her oldest son´s funeral was only five years ago. Svante´s funeral took place on what should have been M´s 35th birthday.
Life is unfair, fragile and beautiful. Lots of laughter and quite some tears. I hope the year of 2009 will be much more laughter than tears for all of you and all of us!
Take good care and let me now about any planned European tour this summer. We´re planning on a train trip to France and Spain to practice languages and get some proper and safe sun. It would be triffic to meet up at R´s (My Australian host-Uncle) place if he give´s his approval.
Lots of love and all my best wishes for all of you! The Days; according to the pictures your one of the tallest family I´ve ever seen (only beaten by M´s (my sister in law) family, they are huge vikings all of them. D; - Welcome to Sweden and explore your roots)
Carin- with greetings and love from my beautiful son and husband
Monday, August 27, 2007
Del av samma kropp
Skrivet 11 Aug 2007
Vi är på semester hemma hos mamma, numera sedan 1 maj 11:42 också mormor, i ett litet fiskeläge vid Öresund. Underligt väder. Luften känns fuktig på ett sätt som får mig att känna mig som om jag vore på resande fot betydligt närmre ekvatorn, istället för här på denna plats som under den allra största delen av mitt liv varit hemma. Efter en sådan där dag då jag velat mycket och tankarna nästan överlappat varandra, istället för att avlösa varandra, behövde jag promenera. Helst hade jag velat gå sådär långt och raskt så att det känns i benen. Eftersom skymningen började falla och jag inte ensam kände för att i mörker sitta och amma min lille son någonstans längs vägkanten, bestämde jag mig för en kort promenad. Så glad att jag kom ut!
Vågorna kluckade alldeles lugnt, det lyste varmt ljus ur många fönster och vinden kändes som en alldeles lagom varm filt. En känsla av att vara omsluten, ja till och med en del av något omslutande; "Så är vi fastän många en enda kropp..." infann sig. Tankarna vandrade till en ung kvinna i Bagdad P1 med jämna mellanrum intervjuar över telefon. När kunde hon vandra så här senast? Kan hon någonsin känna sig beskyddad? Hur klingar budskapet "Var inte rädd" som bibeln rymmer 365 gånger, en för varje dag på året, i hennes öron?
Jag gick allt långsammare för att promenaden skulle räcka länge. Johannes somnade i vagnen. Jag började be med och utan ord. De sista minuterna på promenaden läste jag en av de få dikter jag kan utantill om och om igen högt för mig själv. Stig Dagerman: "Världen kan du inte göra om / Stilla din oroliga själ. / Blott en sak kan du göra, / en annan människa väl, / men redan det är så mycket att själva stjärnorna le. / En svältande människa mindre betyder en broder (jag la till eller syster) mer."
Det blev en bön.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan förändra och vishet att inse skillanden. (Bön från AA) Godnatt, sov gott, alla när det blir dax; här, i Bagdad och allerstedes.
Carin
Vi är på semester hemma hos mamma, numera sedan 1 maj 11:42 också mormor, i ett litet fiskeläge vid Öresund. Underligt väder. Luften känns fuktig på ett sätt som får mig att känna mig som om jag vore på resande fot betydligt närmre ekvatorn, istället för här på denna plats som under den allra största delen av mitt liv varit hemma. Efter en sådan där dag då jag velat mycket och tankarna nästan överlappat varandra, istället för att avlösa varandra, behövde jag promenera. Helst hade jag velat gå sådär långt och raskt så att det känns i benen. Eftersom skymningen började falla och jag inte ensam kände för att i mörker sitta och amma min lille son någonstans längs vägkanten, bestämde jag mig för en kort promenad. Så glad att jag kom ut!
Vågorna kluckade alldeles lugnt, det lyste varmt ljus ur många fönster och vinden kändes som en alldeles lagom varm filt. En känsla av att vara omsluten, ja till och med en del av något omslutande; "Så är vi fastän många en enda kropp..." infann sig. Tankarna vandrade till en ung kvinna i Bagdad P1 med jämna mellanrum intervjuar över telefon. När kunde hon vandra så här senast? Kan hon någonsin känna sig beskyddad? Hur klingar budskapet "Var inte rädd" som bibeln rymmer 365 gånger, en för varje dag på året, i hennes öron?
Jag gick allt långsammare för att promenaden skulle räcka länge. Johannes somnade i vagnen. Jag började be med och utan ord. De sista minuterna på promenaden läste jag en av de få dikter jag kan utantill om och om igen högt för mig själv. Stig Dagerman: "Världen kan du inte göra om / Stilla din oroliga själ. / Blott en sak kan du göra, / en annan människa väl, / men redan det är så mycket att själva stjärnorna le. / En svältande människa mindre betyder en broder (jag la till eller syster) mer."
Det blev en bön.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan förändra och vishet att inse skillanden. (Bön från AA) Godnatt, sov gott, alla när det blir dax; här, i Bagdad och allerstedes.
Carin
Subscribe to:
Posts (Atom)
