Båda mina föräldrar arbetade, eller snarare, levde som läkare under hela min uppväxt. Mamma, dermatolog och venerolog, och pappa, bl.a transfusionsmedicinare, såg medvetet eller omedvetet läkaryrket som ett kall. Läkare var dom dygnet runt och året runt när det behövdes. Vi bodde i ett litet skånskt fiskeläge. Många i byn och i den större grannbyn visste på vilken dörr man kunde knacka om någon familjemedlem (minst särkilt en gång när det gällde en gammal fiskares hund) eller de själva behövde en läkarkonsultation.
Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.
Men hur få hela livet att gå ihop?
Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.
Läkare... någon som läker sjuka?
AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.
"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:
Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"
Jämför Markus om kvinnan med blödningar:
Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"
Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:
2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."
Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:
Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.
"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman
Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer
Showing posts with label Mammatankar. Show all posts
Showing posts with label Mammatankar. Show all posts
Friday, December 18, 2009
Tuesday, April 21, 2009
Första föräldrarmötet som förälder
Ikv har vår lilla fam varit på vårt första föräldrarmöte på dagis. Jag har känt mig lite extra mammastolt hela dagen, som om jag fått ett litet kvitto på att jag duger som mamma... åtminstone "good enough"... often enough...
Det var nästan inga andra barn med, vilket inte störde J alls, då han fick mkt uppmärksamhet fr sina favoritfröknar och det dessutom bjöds på glass och kladdkaka.
På J´s dagis är det nog bara jag, P och en annan liten killes föräldrar som har svenska som modersmål. På föräldrarmötet fanns det därför både somalisk, spansk, arabisk och bosnisk tolk. Ovant och härligt m tolksurr mitt bland bildspel med barnen i, för mina ögon, så typisk "svensk" dagisverklighet. Jag fick en liten lyckoboll i magen. Johannes favoritkompis lilla R:s mamma var också där och det värmde mitt hjärta att få veta att R visar lika tydligt för sin mamma hur mkt hon gillar J, som J signalerar till mig och Petter.
Häromdagen var jag m Johannes hos min frisör här i Hjällbo, han klipper fantastiskt och tar bara 200 kr inkl tvätt och föning. han berättar hur svårt det är att klara hela den sv. administrationen som ganska nyanländ, trots att han redan lärt sig fullständigt flytande svenska och tagit svenskt gesällbrev. Tänk om Rotary och liknande sällskap mer aktivt kunde bjuda in "nysvenska" driftiga företagare i sina nätverk.
När jag satt där i stolen försökte Johannes påkalla min uppmärksamhet. Jag förstod inte vad han sa, tills frisören utbrister han säger mamma, mamma, mamma! på turkiska. (Frisörens modersmål är syrianska, men han pratar många fler språk än så..., i Hjällbo kan människor som säger att de är dåliga på språk oftast minst 3-4 st.) Tänk, vad jag tror Johannes blir berikad på alla möjliga plan i sin dagismiljö.
En fin kv efter en fin pluggdag m min mamma- och läkarstudentkollega. Dessutom har jag hunnit lämna in filmer på framkallning (nä, jag har inte helt övergett min gamla systemkamera trots att jag ärvt en jättefin digital... men det kommer... ska bara vänja mig vid Nikon och "digitalkänslan"). Dagens klipp är en alldeles röd regntät vårjacka t mina cykelturer och en matchande röd ryggsäck som äntligen ska få ersätta den gamla med ingrodd mosad banan i lilla facket. Jag och Petter åt lyxgod lunch på vårt favorit Caféva i Haga...
En FIN dag! Nu längtar jag efter att få sova.
Imorgon körkväll. Längtar efter att sjunga hela kvällen...
Godnatt! Carin
Det var nästan inga andra barn med, vilket inte störde J alls, då han fick mkt uppmärksamhet fr sina favoritfröknar och det dessutom bjöds på glass och kladdkaka.
På J´s dagis är det nog bara jag, P och en annan liten killes föräldrar som har svenska som modersmål. På föräldrarmötet fanns det därför både somalisk, spansk, arabisk och bosnisk tolk. Ovant och härligt m tolksurr mitt bland bildspel med barnen i, för mina ögon, så typisk "svensk" dagisverklighet. Jag fick en liten lyckoboll i magen. Johannes favoritkompis lilla R:s mamma var också där och det värmde mitt hjärta att få veta att R visar lika tydligt för sin mamma hur mkt hon gillar J, som J signalerar till mig och Petter.
Häromdagen var jag m Johannes hos min frisör här i Hjällbo, han klipper fantastiskt och tar bara 200 kr inkl tvätt och föning. han berättar hur svårt det är att klara hela den sv. administrationen som ganska nyanländ, trots att han redan lärt sig fullständigt flytande svenska och tagit svenskt gesällbrev. Tänk om Rotary och liknande sällskap mer aktivt kunde bjuda in "nysvenska" driftiga företagare i sina nätverk.
När jag satt där i stolen försökte Johannes påkalla min uppmärksamhet. Jag förstod inte vad han sa, tills frisören utbrister han säger mamma, mamma, mamma! på turkiska. (Frisörens modersmål är syrianska, men han pratar många fler språk än så..., i Hjällbo kan människor som säger att de är dåliga på språk oftast minst 3-4 st.) Tänk, vad jag tror Johannes blir berikad på alla möjliga plan i sin dagismiljö.
En fin kv efter en fin pluggdag m min mamma- och läkarstudentkollega. Dessutom har jag hunnit lämna in filmer på framkallning (nä, jag har inte helt övergett min gamla systemkamera trots att jag ärvt en jättefin digital... men det kommer... ska bara vänja mig vid Nikon och "digitalkänslan"). Dagens klipp är en alldeles röd regntät vårjacka t mina cykelturer och en matchande röd ryggsäck som äntligen ska få ersätta den gamla med ingrodd mosad banan i lilla facket. Jag och Petter åt lyxgod lunch på vårt favorit Caféva i Haga...
En FIN dag! Nu längtar jag efter att få sova.
Imorgon körkväll. Längtar efter att sjunga hela kvällen...
Godnatt! Carin
Sunday, April 05, 2009
Försmak av sommar
Vilken dag och vilken kväll.
Solen visade sig från sin somriga sida för första gången igår. Vi njöt. Min syster,en kär vän och jag satt vid havet med var sitt glas vin och lät kvällssolen värma våra vinterbleka ansikten. Vi låg och pratade långt in på småtimmarna och åt söndagsfrukost utan att skynda. Härligt! Det känns som om vi välkomnat våren, sommaren och ljuset. Varmt Välkomna!
Ikväll har vi njutit av att vara återförenande hela lilla familjen. Lille J har varit borta från mamma och pappa en hel helg för första gången, i fasters och fabrors trygga sällskap, och uppenbarligen haft det väldigt fint. P har tagit vara på tiden och skrivit på sin uppsats. Tillsammans igen gick vi till vår vackra Lärjeåns dalgång. Njöt utsikten högt på en kulle, följde en liten snirklande stig och kastade pinnar från en bro.
"På stigar går man aldrig riktigt ensam, fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram." Ingrid Sjöstrand Ur En dikt till tröst
Glad vår och Glad Påsk!
Solen visade sig från sin somriga sida för första gången igår. Vi njöt. Min syster,en kär vän och jag satt vid havet med var sitt glas vin och lät kvällssolen värma våra vinterbleka ansikten. Vi låg och pratade långt in på småtimmarna och åt söndagsfrukost utan att skynda. Härligt! Det känns som om vi välkomnat våren, sommaren och ljuset. Varmt Välkomna!
Ikväll har vi njutit av att vara återförenande hela lilla familjen. Lille J har varit borta från mamma och pappa en hel helg för första gången, i fasters och fabrors trygga sällskap, och uppenbarligen haft det väldigt fint. P har tagit vara på tiden och skrivit på sin uppsats. Tillsammans igen gick vi till vår vackra Lärjeåns dalgång. Njöt utsikten högt på en kulle, följde en liten snirklande stig och kastade pinnar från en bro.
"På stigar går man aldrig riktigt ensam, fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram." Ingrid Sjöstrand Ur En dikt till tröst
Glad vår och Glad Påsk!
Monday, January 19, 2009
Jag tror på ljuset och sommaren!
I Svart natt
På Svart sten
En Svart myra
Gud ser den.
Arabiskt tänkepråk, hämtat ur "alltid älskad"
Ljuset vinner över mörkret, liv över död och sommar över vinter. I år med.
"Så länge hjärtat slår, så länge vi förmår ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförrätt, vårt blod är rött och hett, och det finns HOPP SÅ LÄNGE HJÄRTAT SLÅR"
Jag är glad. Det regnar visserligen ute och trorts denna tidiga timma är jag och J snart på väg till dagis. Tänk av vi lever och är friska både Johannes, Petter och jag. Pappa tog vara på livet. Levde intensivt till sitt sista hjärtslag.
Livet är för kort för att vissa dagar ska vara bara grådask. Jag ber om Fred och frid för alla i världen. Att alla föräldrar och barn tryggt ska kunna gå till skola, dagis, universitet och arbete.
Kram Carin
Thursday, January 15, 2009
Enough is Enough!
Dear Nir, The SwePalMednetwork, Sima, Bedaya and my Dear family and
I've just signed this emergency petition calling for an immediate ceasefire in Gaza, you might want to do the same. Already over 600 people have been killed and the death toll is climbing daily. Read the email below to learn more...
−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−
Dear friends,
The bloodshed in Gaza is escalating −− the death toll now stands at over 600 people and rising, almost half of them civilians and over 100 children dead.[1] As Israeli tanks, airplanes and artillery bombard targets in thickly populated urban areas, thousands more have been injured and 1.5 million terrified civilians have no escape from this prison−like enclave −− the borders have been sealed. Hamas continues to fight and fire rockets deep into Israel, killing 5 Israeli civilians.
Our worldwide call for an internationally−guaranteed ceasefire to protect civilians on all sides has begun to ring out loud and clear, winning the support of leaders in Europe, the Middle East and beyond: hopeful outlines of a deal are emerging.[2] But Israel is rejecting a truce for now and escalating its offensive, while US President Bush is opposing a fair UN ceasefire, trying instead to impose a skewed alternative that could legitimize Israel's suffocating isolation of Gaza.[3]
Enough is enough: these civilian deaths can't go on, and we can't let Bush and co block a fair, negotiated ceasefire. 250,000 of us have signed the ceasefire petition, let's make it half a million −− we'll publish it in a hard−hitting ad in the Washington Post and deliver it in meetings with UN Security Council members −− follow the link below to see the ad, sign the petition, and forward this message to all your friends and family:
http://www.avaaz.org/en/gaza_time_for_peace/98.php?cl_tf_sign=1
Our efforts really can make a difference −− Israel's own foreign minister admits that international pressure, if intense enough, could ensure a ceasefire. As the international community debates and delays, civilians are dying by the day. The top UN official in Gaza says, "There's nowhere safe in Gaza. Everyone here is terrorized and traumatized." Opposing a United Nations resolution, Bush reportedly proposes to exclude Hamas from any ceasefire deal and leave Israel a free hand, something that would guarantee that the violence continues. That's why we're targeting incoming President Obama and US decision−makers, as well as the European Union and other international leaders, to pursue a fair and stable resolution.
To be lasting, a ceasefire must protect civilians and end all attacks −− Israeli bombings and incursions as well as the rockets Palestinian factions fire into southern Israel. International supervision is desperately needed at the borders, to reopen Gaza's borders and crossings for food, fuel, medicine and goods, to prevent weapon−smuggling which has only grown under the blockade, and to monitor and enforce the ceasefire on both sides.[4]
Hamas, which won elections in 2006 and now runs Gaza, suggests it will agree to such a ceasefire.[5] It should be challenged to live up to its word just like Israel. There is no military solution for either side −− it's time for world powers to step in, advancing a fair deal to protect civilians on all sides and let them live their lives in peace and security. Sign the petition now at the link below and send this message to everyone you know −− we'll publish it in The Washington Post and elsewhere, and seek face−to−face meetings to deliver the petition with the Obama team, the UN Security Council and European leaders:
http://www.avaaz.org/en/gaza_time_for_peace/98.php?cl_tf_sign=1
With hope and determination,
Paul, Graziela, Ricken, Luis, Alice, Brett, Ben, Iain, Paula, Veronique, Milena and the whole Avaaz team
P.S. We wrote to European, US and Arab leaders last week about our campaign, and received several responses −− now we need to escalate the pressure. For a report on many of Avaaz's other campaigns so far, see: https://secure.avaaz.org/en/report_back_2
Sources:
1. Associated Press: "Israel Shells Near UN School, killing at least 30" )5 January 2009(
http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5ioi_0jtO9RjMwPNRoXNCndRPRq3gD95HTJE00
2. "Gaza: outlines of an endgame", Ghassan Khatib )6 January 2009(
http://www.opendemocracy.net/article/gaza−outlines−of−an−endgame
Al−Jazeera: "Arab ministers hold UN ceasefire talks" )6 January 2009(:
http://english.aljazeera.net/news/americas/2009/01/20091522052418539.html
Associated Press: "Diplomats seek truce as civilian toll rises" )5 January 2009(:
http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5ioi_0jtO9RjMwPNRoXNCndRPRq3gD95HCD4G3
3. Israel Today: "Israel rejects European, UN efforts for immediate ceasefire" )5 January 2009(:
http://www.israeltoday.co.il/default.aspx?tabid=178&nid=17938
Yediot Aharonot: "Israel examining international treaty to isolate Hamas" )5 January 2009(
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L−3650522,00.html
4. These parameters are advocated by a broad range of experts and policymakers. See for example International Crisis Group's Ending the War in Gaza report )5 January 2009(:
http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=5838&l=1
5. Reuters: "Hamas seeks truce but says lifting siege a must" )5 January 2009( http://www.alertnet.org/thenews/newsdesk/L5111105.htm
Strikingly, the US Army War College has just released a substantial report supporting the view that Hamas can and must be brought into negotiations and is capable of sustaining a long−term truce, or even peace with Israel. Linked via:
http://ricks.foreignpolicy.com/node/10703
The inside story of the civil strife between Fatah and Hamas and the Bush administration's involvement in this debacle is best−told in The Gaza Bombshell, an investigative article published in the leading US magazine Vanity Fair in April 2008:
http://www.vanityfair.com/politics/features/2008/04/gaza200804
This news item from November 2008 provides more background to the story of how the Israel−Hamas truce collapsed:
http://www.guardian.co.uk/world/2008/nov/05/israelandthepalestinians
I've just signed this emergency petition calling for an immediate ceasefire in Gaza, you might want to do the same. Already over 600 people have been killed and the death toll is climbing daily. Read the email below to learn more...
−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−−
Dear friends,
The bloodshed in Gaza is escalating −− the death toll now stands at over 600 people and rising, almost half of them civilians and over 100 children dead.[1] As Israeli tanks, airplanes and artillery bombard targets in thickly populated urban areas, thousands more have been injured and 1.5 million terrified civilians have no escape from this prison−like enclave −− the borders have been sealed. Hamas continues to fight and fire rockets deep into Israel, killing 5 Israeli civilians.
Our worldwide call for an internationally−guaranteed ceasefire to protect civilians on all sides has begun to ring out loud and clear, winning the support of leaders in Europe, the Middle East and beyond: hopeful outlines of a deal are emerging.[2] But Israel is rejecting a truce for now and escalating its offensive, while US President Bush is opposing a fair UN ceasefire, trying instead to impose a skewed alternative that could legitimize Israel's suffocating isolation of Gaza.[3]
Enough is enough: these civilian deaths can't go on, and we can't let Bush and co block a fair, negotiated ceasefire. 250,000 of us have signed the ceasefire petition, let's make it half a million −− we'll publish it in a hard−hitting ad in the Washington Post and deliver it in meetings with UN Security Council members −− follow the link below to see the ad, sign the petition, and forward this message to all your friends and family:
http://www.avaaz.org/en/gaza_time_for_peace/98.php?cl_tf_sign=1
Our efforts really can make a difference −− Israel's own foreign minister admits that international pressure, if intense enough, could ensure a ceasefire. As the international community debates and delays, civilians are dying by the day. The top UN official in Gaza says, "There's nowhere safe in Gaza. Everyone here is terrorized and traumatized." Opposing a United Nations resolution, Bush reportedly proposes to exclude Hamas from any ceasefire deal and leave Israel a free hand, something that would guarantee that the violence continues. That's why we're targeting incoming President Obama and US decision−makers, as well as the European Union and other international leaders, to pursue a fair and stable resolution.
To be lasting, a ceasefire must protect civilians and end all attacks −− Israeli bombings and incursions as well as the rockets Palestinian factions fire into southern Israel. International supervision is desperately needed at the borders, to reopen Gaza's borders and crossings for food, fuel, medicine and goods, to prevent weapon−smuggling which has only grown under the blockade, and to monitor and enforce the ceasefire on both sides.[4]
Hamas, which won elections in 2006 and now runs Gaza, suggests it will agree to such a ceasefire.[5] It should be challenged to live up to its word just like Israel. There is no military solution for either side −− it's time for world powers to step in, advancing a fair deal to protect civilians on all sides and let them live their lives in peace and security. Sign the petition now at the link below and send this message to everyone you know −− we'll publish it in The Washington Post and elsewhere, and seek face−to−face meetings to deliver the petition with the Obama team, the UN Security Council and European leaders:
http://www.avaaz.org/en/gaza_time_for_peace/98.php?cl_tf_sign=1
With hope and determination,
Paul, Graziela, Ricken, Luis, Alice, Brett, Ben, Iain, Paula, Veronique, Milena and the whole Avaaz team
P.S. We wrote to European, US and Arab leaders last week about our campaign, and received several responses −− now we need to escalate the pressure. For a report on many of Avaaz's other campaigns so far, see: https://secure.avaaz.org/en/report_back_2
Sources:
1. Associated Press: "Israel Shells Near UN School, killing at least 30" )5 January 2009(
http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5ioi_0jtO9RjMwPNRoXNCndRPRq3gD95HTJE00
2. "Gaza: outlines of an endgame", Ghassan Khatib )6 January 2009(
http://www.opendemocracy.net/article/gaza−outlines−of−an−endgame
Al−Jazeera: "Arab ministers hold UN ceasefire talks" )6 January 2009(:
http://english.aljazeera.net/news/americas/2009/01/20091522052418539.html
Associated Press: "Diplomats seek truce as civilian toll rises" )5 January 2009(:
http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5ioi_0jtO9RjMwPNRoXNCndRPRq3gD95HCD4G3
3. Israel Today: "Israel rejects European, UN efforts for immediate ceasefire" )5 January 2009(:
http://www.israeltoday.co.il/default.aspx?tabid=178&nid=17938
Yediot Aharonot: "Israel examining international treaty to isolate Hamas" )5 January 2009(
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L−3650522,00.html
4. These parameters are advocated by a broad range of experts and policymakers. See for example International Crisis Group's Ending the War in Gaza report )5 January 2009(:
http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=5838&l=1
5. Reuters: "Hamas seeks truce but says lifting siege a must" )5 January 2009( http://www.alertnet.org/thenews/newsdesk/L5111105.htm
Strikingly, the US Army War College has just released a substantial report supporting the view that Hamas can and must be brought into negotiations and is capable of sustaining a long−term truce, or even peace with Israel. Linked via:
http://ricks.foreignpolicy.com/node/10703
The inside story of the civil strife between Fatah and Hamas and the Bush administration's involvement in this debacle is best−told in The Gaza Bombshell, an investigative article published in the leading US magazine Vanity Fair in April 2008:
http://www.vanityfair.com/politics/features/2008/04/gaza200804
This news item from November 2008 provides more background to the story of how the Israel−Hamas truce collapsed:
http://www.guardian.co.uk/world/2008/nov/05/israelandthepalestinians
Saturday, January 10, 2009
Stöd Röda Korsets/Röda Halvmånens blixtinsamling till Gazas folk!
Kära vänner och bekanta,
Larmrapporterna hopar sig. Människorna i Gaza är utan tvivel instängda i ett Ghetto m allt mindre tillgång t. mediciner, livräddande kirurgi, ambulansvård, mat, rent vatten, skolgång för barn och unga, psykiatrisk vård osv...
Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. Som läkarstudent kan jag inte tänka mig något värre än att stå med döende patienter framför mig utan att kunna ge medicin el skicka vidare t en kirurg som kan rädda liv!
Hoppas vi möts idag på olika platser i Sverige och Danmark i en gemensam manifestation för en rättvis fred och frihet för Palestina och Israel!. Som sagt går manifestationen här i stan av stapeln 14.30 m start på Götaplatsen.
Ohållbara situationer föder terrorism. Hållbar Fred föder Fredsälskande människor.
Tillsammans kan vi göra mycket!
Med önskan om en vacker helg mitt i allt! Kram
Carin m fam
Blixtinsamling - Gaza
Civilbefolkningen i Gaza ropar på hjälp.
Konflikten i Gaza är mycket allvarlig efter flera dagar av intensiva stridigheter. Den humanitära rätten följs inte och civilbefolkningen har fallit offer, däribland många barn. Situationen är kaotisk eftersom befolkningen inte kan skydda sig eller fly ut ur landet. Många hjälpsändningar och sjuktransporter hindras att komma fram. Sjukhusen är överbelastade och många skadade behöver akut vård.
Röda Korsets huvuduppgifter är att ge vård till skadade samt att upplysa om och övervaka den humanitära rätten. Systerorganisationen Palestinska Röda Halvmånen är en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen och ansvarar för ambulansservice, humanitära katastrofinsatser, sjukhusvård och primärvård. Hundratals frivilliga rödakorsare har arbetat dygnet runt och med risk för eget liv, för att hjälpa de nödställda i Gaza.
Foto: Reuters/Suhaib Salem med tillstånd Alertnet.org
Stöd insamlingen
"Tio ambulanser till Gaza"!
Situationen är kaotisk och läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. Sju ambulanser tillhörande Röda Halvmånen har förstörts i beskjutningar och skadade dör i väntan på ambulanser.
Svenska Röda Korset stöder den lokala systerorganisationen med medicinsk och ekonomisk hjälp.
Nu samlar vi tillsammans med TV4-gruppen in pengar till tio nya ambulanser så att fler skadade kan få hjälp. Kostnaden för ambulanserna är drygt 5 miljoner kronor. Alla bidrag är välkomna.
Tack för ditt stöd!
Skicka gärna vidare detta nyhetsbrev
till dina vänner
Larmrapporterna hopar sig. Människorna i Gaza är utan tvivel instängda i ett Ghetto m allt mindre tillgång t. mediciner, livräddande kirurgi, ambulansvård, mat, rent vatten, skolgång för barn och unga, psykiatrisk vård osv...
Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. Som läkarstudent kan jag inte tänka mig något värre än att stå med döende patienter framför mig utan att kunna ge medicin el skicka vidare t en kirurg som kan rädda liv!
Hoppas vi möts idag på olika platser i Sverige och Danmark i en gemensam manifestation för en rättvis fred och frihet för Palestina och Israel!. Som sagt går manifestationen här i stan av stapeln 14.30 m start på Götaplatsen.
Ohållbara situationer föder terrorism. Hållbar Fred föder Fredsälskande människor.
Tillsammans kan vi göra mycket!
Med önskan om en vacker helg mitt i allt! Kram
Carin m fam
Blixtinsamling - Gaza
Civilbefolkningen i Gaza ropar på hjälp.
Konflikten i Gaza är mycket allvarlig efter flera dagar av intensiva stridigheter. Den humanitära rätten följs inte och civilbefolkningen har fallit offer, däribland många barn. Situationen är kaotisk eftersom befolkningen inte kan skydda sig eller fly ut ur landet. Många hjälpsändningar och sjuktransporter hindras att komma fram. Sjukhusen är överbelastade och många skadade behöver akut vård.
Röda Korsets huvuduppgifter är att ge vård till skadade samt att upplysa om och övervaka den humanitära rätten. Systerorganisationen Palestinska Röda Halvmånen är en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen och ansvarar för ambulansservice, humanitära katastrofinsatser, sjukhusvård och primärvård. Hundratals frivilliga rödakorsare har arbetat dygnet runt och med risk för eget liv, för att hjälpa de nödställda i Gaza.
Foto: Reuters/Suhaib Salem med tillstånd Alertnet.org
Stöd insamlingen
"Tio ambulanser till Gaza"!
Situationen är kaotisk och läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. Sju ambulanser tillhörande Röda Halvmånen har förstörts i beskjutningar och skadade dör i väntan på ambulanser.
Svenska Röda Korset stöder den lokala systerorganisationen med medicinsk och ekonomisk hjälp.
Nu samlar vi tillsammans med TV4-gruppen in pengar till tio nya ambulanser så att fler skadade kan få hjälp. Kostnaden för ambulanserna är drygt 5 miljoner kronor. Alla bidrag är välkomna.
Tack för ditt stöd!
Skicka gärna vidare detta nyhetsbrev
till dina vänner
Friday, December 26, 2008
Seaonal greetings from Hjällbo, Sweden
Dear Jenny, David, John, Jane and Andrew; Thais, Ylva, Nir, Tamar, Sima, Bedaya, Hadeel and the Briggs,... Dear friends wherever you are, how ever your sourroundings are...
"Let it be the year, when Christmas (peace) comes for everyone, everyone alive"
Merry Christmas Orange, New Castle and Australia, Palestine and Israel, Jerusalem and Tel Aviv, Australia ´97, USA!
John; Congratulations! I might not be just as proud as your mother, but at least very glad! I´ve still 2,5 years to go before I´ll get my master´s exam... impressive to "beat" your oldest host-sister! On the other hand I´m a proud mother. Johannes is such a joy!
Our Christmas´ eve was way too exciting. We´ve spent the night before and most of the day at the children´s hospital since Johannes got feverspasmes after 36 h of 40 degrees fever. Now he´s much better. Playing again, happy again, and only a little bit more crumpy than usual. Puh... We were ment to be in Ålabodarna yesterday, but perhaps we can go tomorrow since we´ve offered a lift with my sister´s boyfriend (He could almost be taken for Petter´s brother; they share a great interest for playing guitar and writing songs and they both spent most of their youth on the soccer field.)
By the way my sister found her self a home by her own in Ljungskile, close to Sparreviken where she´s still the one in charge for all acitivities and camps. Johannes now has a room of his own. She likes her job, but worries a bit for how the economical crises will effect the economy at the camp...How is Australia coping? Israel? Palestine (I almost don´t dear to ask...)?, Brazil?
We´re all still celebrating in secret that Bush got a pair of shoes almost thrown at his face. His clearly athletic judge upon his great speed of reaction... Obama we all hope will make USA stand up for democracy and Human Rights in a more thorrow way than the last 8 years.
Did you see Y´s lovely little son on facebook? Wonderful. We start to long for a little Svante or Sara, but we´ll see. I should at least complete internal medicine before I return home for at least a year in the coocoon of motherhood and babylife.
I love school! To studdy every second week is a blessing! The colleuge M. whom with I share "my" place has grown into a friend. She´s amazing! "Single" mother to a wonderful 8-year old A. with the biggest most beautiful red hair and lots of fun friends. M. and A. mooved into a house with some of our friends from Sparreviken and their lovely daughter... a coincidence.
Petter is working 70 % of fulltime within the Swedish church with different projekts in the integration field. He seems to be very devoted to his job. Every now and then he writes a couple of hours on his master´s essay on Karl Barth´s view upon Religion (Baptism I wrote yesterday, hm I misunderstood theology AGAIN, Med. is much easier!). I´m still to fully understand the subjects depths and corners. Hm... I´m clearly growing more and more into the science of Medicin. It´s my favorite study topic.
At the moment I hope to research this summer at a nearby health-center about the reasons behind the high degree of misuse of codein (a morfin-sibling) in this area together with a clever pharamacologist/general pracitician. We´ll see. We´ve yet to search for enough money for my payment!
My father´s death is of course still very difficult to accept, but the funeral was extremely beautiful and we´re overwhelmed by all support from family and friends. My father has me and my siblings a monthly income the coming three years. I know my father is extremely pleased to be able to help me and Petter to finish our education despite the fact that he´s in so many ways was forced to leave us all without time for a proper good bye. I miss him and feel so thankful that his life became 8 years longer than the life of my grandfather. His wife I. seems to cope despite the fact that her oldest son´s funeral was only five years ago. Svante´s funeral took place on what should have been M´s 35th birthday.
Life is unfair, fragile and beautiful. Lots of laughter and quite some tears. I hope the year of 2009 will be much more laughter than tears for all of you and all of us!
Take good care and let me now about any planned European tour this summer. We´re planning on a train trip to France and Spain to practice languages and get some proper and safe sun. It would be triffic to meet up at R´s (My Australian host-Uncle) place if he give´s his approval.
Lots of love and all my best wishes for all of you! The Days; according to the pictures your one of the tallest family I´ve ever seen (only beaten by M´s (my sister in law) family, they are huge vikings all of them. D; - Welcome to Sweden and explore your roots)
Carin- with greetings and love from my beautiful son and husband
"Let it be the year, when Christmas (peace) comes for everyone, everyone alive"
Merry Christmas Orange, New Castle and Australia, Palestine and Israel, Jerusalem and Tel Aviv, Australia ´97, USA!
John; Congratulations! I might not be just as proud as your mother, but at least very glad! I´ve still 2,5 years to go before I´ll get my master´s exam... impressive to "beat" your oldest host-sister! On the other hand I´m a proud mother. Johannes is such a joy!
Our Christmas´ eve was way too exciting. We´ve spent the night before and most of the day at the children´s hospital since Johannes got feverspasmes after 36 h of 40 degrees fever. Now he´s much better. Playing again, happy again, and only a little bit more crumpy than usual. Puh... We were ment to be in Ålabodarna yesterday, but perhaps we can go tomorrow since we´ve offered a lift with my sister´s boyfriend (He could almost be taken for Petter´s brother; they share a great interest for playing guitar and writing songs and they both spent most of their youth on the soccer field.)
By the way my sister found her self a home by her own in Ljungskile, close to Sparreviken where she´s still the one in charge for all acitivities and camps. Johannes now has a room of his own. She likes her job, but worries a bit for how the economical crises will effect the economy at the camp...How is Australia coping? Israel? Palestine (I almost don´t dear to ask...)?, Brazil?
We´re all still celebrating in secret that Bush got a pair of shoes almost thrown at his face. His clearly athletic judge upon his great speed of reaction... Obama we all hope will make USA stand up for democracy and Human Rights in a more thorrow way than the last 8 years.
Did you see Y´s lovely little son on facebook? Wonderful. We start to long for a little Svante or Sara, but we´ll see. I should at least complete internal medicine before I return home for at least a year in the coocoon of motherhood and babylife.
I love school! To studdy every second week is a blessing! The colleuge M. whom with I share "my" place has grown into a friend. She´s amazing! "Single" mother to a wonderful 8-year old A. with the biggest most beautiful red hair and lots of fun friends. M. and A. mooved into a house with some of our friends from Sparreviken and their lovely daughter... a coincidence.
Petter is working 70 % of fulltime within the Swedish church with different projekts in the integration field. He seems to be very devoted to his job. Every now and then he writes a couple of hours on his master´s essay on Karl Barth´s view upon Religion (Baptism I wrote yesterday, hm I misunderstood theology AGAIN, Med. is much easier!). I´m still to fully understand the subjects depths and corners. Hm... I´m clearly growing more and more into the science of Medicin. It´s my favorite study topic.
At the moment I hope to research this summer at a nearby health-center about the reasons behind the high degree of misuse of codein (a morfin-sibling) in this area together with a clever pharamacologist/general pracitician. We´ll see. We´ve yet to search for enough money for my payment!
My father´s death is of course still very difficult to accept, but the funeral was extremely beautiful and we´re overwhelmed by all support from family and friends. My father has me and my siblings a monthly income the coming three years. I know my father is extremely pleased to be able to help me and Petter to finish our education despite the fact that he´s in so many ways was forced to leave us all without time for a proper good bye. I miss him and feel so thankful that his life became 8 years longer than the life of my grandfather. His wife I. seems to cope despite the fact that her oldest son´s funeral was only five years ago. Svante´s funeral took place on what should have been M´s 35th birthday.
Life is unfair, fragile and beautiful. Lots of laughter and quite some tears. I hope the year of 2009 will be much more laughter than tears for all of you and all of us!
Take good care and let me now about any planned European tour this summer. We´re planning on a train trip to France and Spain to practice languages and get some proper and safe sun. It would be triffic to meet up at R´s (My Australian host-Uncle) place if he give´s his approval.
Lots of love and all my best wishes for all of you! The Days; according to the pictures your one of the tallest family I´ve ever seen (only beaten by M´s (my sister in law) family, they are huge vikings all of them. D; - Welcome to Sweden and explore your roots)
Carin- with greetings and love from my beautiful son and husband
Thursday, December 25, 2008
24/12 06.30
GOD JUL och frid allihop! Min J ligger med sin pappa i en liten säng på Östra... feberkramper inatt efter 40 graders feber i 2 dgg. Ush! Vilken tur att ambulanskillar är utbildade för att ta hand om föräldrar i kris. Min puls var nog uppe i 200. Det tog 3 min så var ambulansen här! Hur är det möjligt? Nu får han dropp och tempen är nere på 37,4. Hemma till Kalle Anka?!? Jag hoppas det!!!
24/12 15.10
Nu är vi hemma alla 3! Fast vi skulle ju ännu hellre vara på tåget t Ålabodarna. Innan Johannes blev riktigt sjuk igår hann jag sitta med en vän fr församlingen på läkarhuset i Backa 3 timmar. Han fick en morfinspruta som gjorde att han sedan enligt planen orkade följa med hem t P:s syster. "Quel katastrof, men vi hade roligt iallfall" var denna fd livvakts (åt den libanesisika regeringen) ordval. Huvudet på spiken. Hjällbo är en blanding av språk, rötter, färger, dofter, muslimer, kristna och någon hindu... nästan inte en enda ateist... Våra fina grannar hade ställt mat på uteplatsen när vi kom hem och P syster kommer snart m sill och mandelmusslor. J sover gott och lugnt, Petter hoppas att ICA har öppet så vi kan köpa julmust... så nu är julfriden här i rättan tid? Eller lugnet efter stormen? Jag hade drygt 39 graders feber när Johannes äntligen blev utskriven, men komb. av två alvedon och en ipren är effektiv. Jag tror vi fått influensa allihop... ont nästan överallt... Nu ska vi ligga i soffan och äta knäck och mandelmusslor. Hoppas ni andra dansar kring en gran. Min familj saknar oss i Skåne, men imorgon el övermorgon åker vi söderut. Så allt gott!
25/12
"Life is what happends while you making other plans". Filmer, julmusik, julmat och pyssel. Ont i halsen, men annars lite bättre vill jag tro. Min systers L ger oss nog skjuts till Ålabodrana imorgon fm. Vill inte missa min brorsdotters födelsedagskalas också! Huskursrecept tas gärna emot...
Carin
GOD JUL och frid allihop! Min J ligger med sin pappa i en liten säng på Östra... feberkramper inatt efter 40 graders feber i 2 dgg. Ush! Vilken tur att ambulanskillar är utbildade för att ta hand om föräldrar i kris. Min puls var nog uppe i 200. Det tog 3 min så var ambulansen här! Hur är det möjligt? Nu får han dropp och tempen är nere på 37,4. Hemma till Kalle Anka?!? Jag hoppas det!!!
24/12 15.10
Nu är vi hemma alla 3! Fast vi skulle ju ännu hellre vara på tåget t Ålabodarna. Innan Johannes blev riktigt sjuk igår hann jag sitta med en vän fr församlingen på läkarhuset i Backa 3 timmar. Han fick en morfinspruta som gjorde att han sedan enligt planen orkade följa med hem t P:s syster. "Quel katastrof, men vi hade roligt iallfall" var denna fd livvakts (åt den libanesisika regeringen) ordval. Huvudet på spiken. Hjällbo är en blanding av språk, rötter, färger, dofter, muslimer, kristna och någon hindu... nästan inte en enda ateist... Våra fina grannar hade ställt mat på uteplatsen när vi kom hem och P syster kommer snart m sill och mandelmusslor. J sover gott och lugnt, Petter hoppas att ICA har öppet så vi kan köpa julmust... så nu är julfriden här i rättan tid? Eller lugnet efter stormen? Jag hade drygt 39 graders feber när Johannes äntligen blev utskriven, men komb. av två alvedon och en ipren är effektiv. Jag tror vi fått influensa allihop... ont nästan överallt... Nu ska vi ligga i soffan och äta knäck och mandelmusslor. Hoppas ni andra dansar kring en gran. Min familj saknar oss i Skåne, men imorgon el övermorgon åker vi söderut. Så allt gott!
25/12
"Life is what happends while you making other plans". Filmer, julmusik, julmat och pyssel. Ont i halsen, men annars lite bättre vill jag tro. Min systers L ger oss nog skjuts till Ålabodrana imorgon fm. Vill inte missa min brorsdotters födelsedagskalas också! Huskursrecept tas gärna emot...
Carin
Monday, December 22, 2008
God HELG systrar och bröder i kampen för Allas rätt till vård!
TACK för denna julhälsning - ni brödrar och systrar i kampen för en rättvis vård.
Mänskliga rättigheter! Jag blir beklämd när T Billström försöker hävda att medborliga rättigheter är viktigare än mänskliga. Sverige har ju godkänt FN´s alm deklaration om de MR 1948, då man röstade JA i adventstid t. denna gemensamma strävan för jordens hela mänsklighet!!!- Och dessutom är jag helt säker på att en människas värde inte kan def. utifrån vilket land hon har/hade turen el oturen att födas i.
Mina vänner i IFMSA(International Federation of Medical Students´association), IMCC(International Medical Coperation Committée) och SCORP (Standing committée for Human Rights and Peace)- vi har alla turen att få studera med. i två av världens mest högteknologiska länder. Solidaritet! Vi vet att det är viktigt. Vi vägrar göra skillnad på pt och pt. Den mest akut sjuke/a måste prioriteras först, barn ska alltid bedömas extra fort pga svårigheter m anamnesupptag och svår diagnosbild! Dessutom är deras lifeexpectacy i ett land där alla barn har rätt t vård mkt lång - dvs oerhört mkt att förlora om antib. inte sätts in vid en livshotande infektion. Meningit är inte att leka med!!!
Jag vill inte leka m döden som oerfaren underläkare på akuten om ett par år! Jag vill ha PM som säger att alla ska behandlas utifrån rådande evidensbaserad vetenskap i största möjliga mån. Sedan är det ngt helt annat om 92-åriga/e Agda el Ahmed avböjer antib. beh. vid sin 1:a el 5:e lunginflam.
Kära Rätt t vårdentusiater och blivande kollegor! Låt oss fortsätta kämpa hela 2009 och så länge hjärtat slår... el åtminstone t regeringen tar sitt förnuft t fånga och tillsammmans med socialstyrelsens generaldirektör håller presskonferans och låter meddela att alla överläkare i Sverige har ett enormt ansvar att berätta att riktlinjerna nu radikalt förändras och tydligt fastslår att Allas rätt till vård är en självklar mänsklig rättighet i 2000-talets Sverige.
ALLAS RÄTT TILL VÅRD skall bli valfrågaN 2010, en avgörande valfråga! Pressure for Peace och/el åtminstone för ett mer rättvist Sverige. GOD HELG och allt gott 2009!Carin - www.levaleva.blogspot.com
PS! Detta Öppna Helgbrev är en Replik till Milosz Swiergel - 2008 11:01 mailade Milosz Swiergiel om Allas Rätt t Vårds nybaksdoftande nyhetsbrev! till SCORPGöteborgs maillista. För att få ta del av SCORPGöteborgs medlemsutskick skicka ett mail t. scorpgoteborg@yahoogroups.com
Mänskliga rättigheter! Jag blir beklämd när T Billström försöker hävda att medborliga rättigheter är viktigare än mänskliga. Sverige har ju godkänt FN´s alm deklaration om de MR 1948, då man röstade JA i adventstid t. denna gemensamma strävan för jordens hela mänsklighet!!!- Och dessutom är jag helt säker på att en människas värde inte kan def. utifrån vilket land hon har/hade turen el oturen att födas i.
Mina vänner i IFMSA(International Federation of Medical Students´association), IMCC(International Medical Coperation Committée) och SCORP (Standing committée for Human Rights and Peace)- vi har alla turen att få studera med. i två av världens mest högteknologiska länder. Solidaritet! Vi vet att det är viktigt. Vi vägrar göra skillnad på pt och pt. Den mest akut sjuke/a måste prioriteras först, barn ska alltid bedömas extra fort pga svårigheter m anamnesupptag och svår diagnosbild! Dessutom är deras lifeexpectacy i ett land där alla barn har rätt t vård mkt lång - dvs oerhört mkt att förlora om antib. inte sätts in vid en livshotande infektion. Meningit är inte att leka med!!!
Jag vill inte leka m döden som oerfaren underläkare på akuten om ett par år! Jag vill ha PM som säger att alla ska behandlas utifrån rådande evidensbaserad vetenskap i största möjliga mån. Sedan är det ngt helt annat om 92-åriga/e Agda el Ahmed avböjer antib. beh. vid sin 1:a el 5:e lunginflam.
Kära Rätt t vårdentusiater och blivande kollegor! Låt oss fortsätta kämpa hela 2009 och så länge hjärtat slår... el åtminstone t regeringen tar sitt förnuft t fånga och tillsammmans med socialstyrelsens generaldirektör håller presskonferans och låter meddela att alla överläkare i Sverige har ett enormt ansvar att berätta att riktlinjerna nu radikalt förändras och tydligt fastslår att Allas rätt till vård är en självklar mänsklig rättighet i 2000-talets Sverige.
ALLAS RÄTT TILL VÅRD skall bli valfrågaN 2010, en avgörande valfråga! Pressure for Peace och/el åtminstone för ett mer rättvist Sverige. GOD HELG och allt gott 2009!Carin - www.levaleva.blogspot.com
PS! Detta Öppna Helgbrev är en Replik till Milosz Swiergel - 2008 11:01 mailade Milosz Swiergiel om Allas Rätt t Vårds nybaksdoftande nyhetsbrev! till SCORPGöteborgs maillista. För att få ta del av SCORPGöteborgs medlemsutskick skicka ett mail t. scorpgoteborg@yahoogroups.com
Friday, December 19, 2008
Önskan om en (kär)LEK(s)full Jul och allt Gott inför 2009!
Igår läste jag ett par fina rader i Alltid Älskad, benämt Arabiskt tänkespråk:
I Svart natt,
På Svart sten,
En svart myra.
Gud ser den.
Vinter är på många sätt en kampens tid. I mellanåt kan vårens livskraft och trotsiga belägring av vinterns kyliga befästningar och karga styvhet kännas avlägsen. Vi vågar tro att våren vinner tillslut. Varje år. Ibland vinner vinterns tyrann små perifera slag ändå in i april, men gynnsamma år vinner de små nyfödda knopparna mot vinterns rutinerade elitknektar redan i början av mars. Kärleken vinner över rädslan. Jubel! Av tillit som skapar världen! "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..."
Gud kan kännas oerthört långt bort när livet känns svart. En tröst är att Gud på minst ett sätt inte är beroende av min tro. Samtidigt, tror jag, det är ett plågsamt faktum att jorden och mänsklighetens framtid är oerhört beroende av att vi människor vågar vända örat utåt och inåt, mot något större - Kristi kropp, livskraften, skaparen, Jesus, Allah, filosofin, livsfrågorna,... - kärt barn har många namn. Jag bekänner min tro. Jag tror på Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Jag tror på Gud.
Livet har vunnit och vinner över döden. Det goda vinner alltid i längden. Vi får tro det. Det är ett löfte Jesus givit oss. Psaltarpsalm "...inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig..."
"Det folk som vandrar i mörker skall se ett stort ljus"
"Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus, ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo."
Min tro vinner över tvivlet när jag vågar tro.
Med önskan till alla människor, alla folk och raser här; EN KÄRLEKSFULL JULETID och allt GOTT 2009!
Carin
I Svart natt,
På Svart sten,
En svart myra.
Gud ser den.
Vinter är på många sätt en kampens tid. I mellanåt kan vårens livskraft och trotsiga belägring av vinterns kyliga befästningar och karga styvhet kännas avlägsen. Vi vågar tro att våren vinner tillslut. Varje år. Ibland vinner vinterns tyrann små perifera slag ändå in i april, men gynnsamma år vinner de små nyfödda knopparna mot vinterns rutinerade elitknektar redan i början av mars. Kärleken vinner över rädslan. Jubel! Av tillit som skapar världen! "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..."
Gud kan kännas oerthört långt bort när livet känns svart. En tröst är att Gud på minst ett sätt inte är beroende av min tro. Samtidigt, tror jag, det är ett plågsamt faktum att jorden och mänsklighetens framtid är oerhört beroende av att vi människor vågar vända örat utåt och inåt, mot något större - Kristi kropp, livskraften, skaparen, Jesus, Allah, filosofin, livsfrågorna,... - kärt barn har många namn. Jag bekänner min tro. Jag tror på Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Jag tror på Gud.
Livet har vunnit och vinner över döden. Det goda vinner alltid i längden. Vi får tro det. Det är ett löfte Jesus givit oss. Psaltarpsalm "...inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig..."
"Det folk som vandrar i mörker skall se ett stort ljus"
"Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus, ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo."
Min tro vinner över tvivlet när jag vågar tro.
Med önskan till alla människor, alla folk och raser här; EN KÄRLEKSFULL JULETID och allt GOTT 2009!
Carin
Friday, November 28, 2008
Global Health in a new World - Fantastiskt Seminarium i samband med läkarstämman fre 28 nov i Skandinavium
Igår eftermiddags efter en vecka med mycket njurmedicin och virusangrepp (dagis är fantastiskt och en smitthärd) sjönk jag tillsammans med mamma och läkarstudentkompisar ner på varsin stol i Skandinavium. Det visade sig vara mycket väl investerad tid. Vi, nästan 5000 personer, fick lyssna till svenska och internationellt erkända experter på området global hälsa.
Det blev en fruktbar dialog och jag kände att jag fick en uppdaterad bild av det alarmerande läge som råder på många platser i världen. OCH förnyat hopp, kampglöden stärks i gemenskap och det intellektuella samtalet är nödvändigt och tom kritiskt för om vi ska lyckas vända eller åtminstone tillsammans mildra världens många fruktansvärda verkligheter. Vi är en värld och en mänsklighet!
Jag visste att HIV/aids slår än hårdare mot kvinnor än män på många platser, men att statistiken visar att på varje infekterad man i Mozambique går 4 kvinnor tog tag i mig. Också mer positiva siffror berörde djupt, som att Tanzania sedan omkring 2001 lyckats med något av ett genombrott inom hälsoområdet. Den fördubblade hälso- och sjukvårdsbudgeten som då antogs i landet har redan börjat visa tydliga resultat som minskad mödra- och spädbarnsdödlighet.
Pengar. Hur mycket pengar behövs för att bl.a. erbjuda alla världens barn viktiga vaccinationer, ordna rent vatten i slumområden kring stora städer, organisera mödrahälsovård och satsa på utbildningen också för världens utsatta?
En bråkdel av vad världens rika länder just satsat för att försöka rädda banker och häva finanskrisen!
Det finns pengar, vi måste se till att de används på ett sätt som främjar alla människors lika värde och rätt till hälsa! I år sammanfaller FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheternas 60-årsjubileum med Sv. Läkarsällskapets 200-åriga födelsedag. Låt detta bli en påminnelse för alla oss som studerar och arbetar inom sjukvården att vi har ett mycket viktigt mål att kämpa mot: en patient i Sverige har och ska ha samma värde och samma vårdkvalité som en pt som råkar vara född i eller tvingats fly till en svår verklighet. Barn väljer inte sina föräldrar och inte kan de heller välja att bli födda bland den rika världens folk. Däremot kan vi som lever i länder med relativt fullvärdiga demokratiska rättigheter välja att påverka våra politiker i en mer human riktning!
Vi har ett ansvar att försöka stäva vår egen rädsla för den ekonomiska krisens eventuella värkningar på vår livskvalité och höja blicken. Krisen kan, som flera av föredragshållarna igår påpekade, bli en möjlighet att börja bygga en mer rimlig värld. Vi kan inte, inte påverka! Det är omöjligt att leva utan att göra verkningar och påverkningar.
Imorgon är det första advent. Idag pepparkaksbak tillsammans med J. och min kusin, och avskedsadventsfika för våra palestinska gästforskare (deras två månader här i Gbg har gått alldeles för fort!). J:s fina faster och hennes P har bett att få ha J hos sig ikväll och natt, så vi blir alldeles för oss själva. Hoppas jag inte är för kvällstrött ikväll, utan kan ta till vara på vuxentid.
Svenska läkarsällskapets presentation av seminariet:
För att kröna vårt jubileumsår gör Läkaresällskapet 2008 års Riksstämma till något alldeles extra. Vi vill sätta in den medicinska utvecklingen i Sverige i ett större sammanhang och göra konsekvenserna på hemmaplan av utvecklingen internationellt tydligare.
Vi arrangerar därför ett tvärvetenskapligt halvdagsseminarium på temat "Global hälsa". Internationella och svenska företrädare för akademi, internationella organ (FN, WHO) och industri samt officiella företrädare för svenska myndigheter, regeringen och SIDA medverkar. Förutom den sedvanliga presentationen och analysen av nyheter för en kvalificerad medicinsk publik är alla intresserade välkomna att delta i mötet.
Program Chairpersons: Ms Stina Lundberg Dabrowski and Professor Richard Horton
12.30
Welcome. Peter Aspelin, Chairman, The Swedish Society of Medicine
Introduction
Jan Eliasson, Former Minister for Foreign Affairs and President of UN General Assembly
12.50-13.20
I Understanding global health
Hans Rosling, Professor, Karolinska Institutet
Richard Horton, Professor, Chief editor, The Lancet
13.25-13.55
II Emerging economies and the poverty transition or trap
Sir Michael Marmot, Professor, WHO Commission on the Social Determinants of Health, UK
Thoraya Ahmed, Executive Director of the United Nations Population Fund (UNFPA) and under Secretary General, UN
Aida Libombo, HE Dr. Deputy Minister of Health, Republic of Mozambique
14.00-14.30 Break
14.30-15.00
III Health and security- areas in conflicts or postconflicts
Jan Eliasson, Former Minister for Foreign Affairs and President of UN General Assembly
Anders Nordström, Director General, SIDA
Thoraya Ahmed, Executive Director of the United Nations Population Fund (UNFPA) and under Secretary General, UN
15.05-15.35
IV Pharmaceutical industries and scientific communities
Jan Lundberg, Professor, Global Discovery Research, AstraZeneca
Ann-Marie Svennerholm, Professor, University of Gothenburg, Vaccine development
15.35-15.45 Break with Brunnsbo music school´s choir
15.45-16.45
V Panel discussion: Ways to improve global health
16.45-17.00
Summary – closing
Program committeeMats Bauer, CEO, The Swedish Society of Medicine, Peter Friberg, Professor, University of Gothenburg, Anders Nordström, Director General, SIDA and Hans Rosling, Professor, Karolinska institutet
Jubileumssymposiet genomfördes med bidrag från Sten A. Olssons stiftelse för forskning och kultur och Västra Götalandsregionen
Det blev en fruktbar dialog och jag kände att jag fick en uppdaterad bild av det alarmerande läge som råder på många platser i världen. OCH förnyat hopp, kampglöden stärks i gemenskap och det intellektuella samtalet är nödvändigt och tom kritiskt för om vi ska lyckas vända eller åtminstone tillsammans mildra världens många fruktansvärda verkligheter. Vi är en värld och en mänsklighet!
Jag visste att HIV/aids slår än hårdare mot kvinnor än män på många platser, men att statistiken visar att på varje infekterad man i Mozambique går 4 kvinnor tog tag i mig. Också mer positiva siffror berörde djupt, som att Tanzania sedan omkring 2001 lyckats med något av ett genombrott inom hälsoområdet. Den fördubblade hälso- och sjukvårdsbudgeten som då antogs i landet har redan börjat visa tydliga resultat som minskad mödra- och spädbarnsdödlighet.
Pengar. Hur mycket pengar behövs för att bl.a. erbjuda alla världens barn viktiga vaccinationer, ordna rent vatten i slumområden kring stora städer, organisera mödrahälsovård och satsa på utbildningen också för världens utsatta?
En bråkdel av vad världens rika länder just satsat för att försöka rädda banker och häva finanskrisen!
Det finns pengar, vi måste se till att de används på ett sätt som främjar alla människors lika värde och rätt till hälsa! I år sammanfaller FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheternas 60-årsjubileum med Sv. Läkarsällskapets 200-åriga födelsedag. Låt detta bli en påminnelse för alla oss som studerar och arbetar inom sjukvården att vi har ett mycket viktigt mål att kämpa mot: en patient i Sverige har och ska ha samma värde och samma vårdkvalité som en pt som råkar vara född i eller tvingats fly till en svår verklighet. Barn väljer inte sina föräldrar och inte kan de heller välja att bli födda bland den rika världens folk. Däremot kan vi som lever i länder med relativt fullvärdiga demokratiska rättigheter välja att påverka våra politiker i en mer human riktning!
Vi har ett ansvar att försöka stäva vår egen rädsla för den ekonomiska krisens eventuella värkningar på vår livskvalité och höja blicken. Krisen kan, som flera av föredragshållarna igår påpekade, bli en möjlighet att börja bygga en mer rimlig värld. Vi kan inte, inte påverka! Det är omöjligt att leva utan att göra verkningar och påverkningar.
Imorgon är det första advent. Idag pepparkaksbak tillsammans med J. och min kusin, och avskedsadventsfika för våra palestinska gästforskare (deras två månader här i Gbg har gått alldeles för fort!). J:s fina faster och hennes P har bett att få ha J hos sig ikväll och natt, så vi blir alldeles för oss själva. Hoppas jag inte är för kvällstrött ikväll, utan kan ta till vara på vuxentid.
Glad första advent och gott nytt kyrkoår!
Svenska läkarsällskapets presentation av seminariet:
För att kröna vårt jubileumsår gör Läkaresällskapet 2008 års Riksstämma till något alldeles extra. Vi vill sätta in den medicinska utvecklingen i Sverige i ett större sammanhang och göra konsekvenserna på hemmaplan av utvecklingen internationellt tydligare.
Vi arrangerar därför ett tvärvetenskapligt halvdagsseminarium på temat "Global hälsa". Internationella och svenska företrädare för akademi, internationella organ (FN, WHO) och industri samt officiella företrädare för svenska myndigheter, regeringen och SIDA medverkar. Förutom den sedvanliga presentationen och analysen av nyheter för en kvalificerad medicinsk publik är alla intresserade välkomna att delta i mötet.
Program Chairpersons: Ms Stina Lundberg Dabrowski and Professor Richard Horton
12.30
Welcome. Peter Aspelin, Chairman, The Swedish Society of Medicine
Introduction
Jan Eliasson, Former Minister for Foreign Affairs and President of UN General Assembly
12.50-13.20
I Understanding global health
Hans Rosling, Professor, Karolinska Institutet
Richard Horton, Professor, Chief editor, The Lancet
13.25-13.55
II Emerging economies and the poverty transition or trap
Sir Michael Marmot, Professor, WHO Commission on the Social Determinants of Health, UK
Thoraya Ahmed, Executive Director of the United Nations Population Fund (UNFPA) and under Secretary General, UN
Aida Libombo, HE Dr. Deputy Minister of Health, Republic of Mozambique
14.00-14.30 Break
14.30-15.00
III Health and security- areas in conflicts or postconflicts
Jan Eliasson, Former Minister for Foreign Affairs and President of UN General Assembly
Anders Nordström, Director General, SIDA
Thoraya Ahmed, Executive Director of the United Nations Population Fund (UNFPA) and under Secretary General, UN
15.05-15.35
IV Pharmaceutical industries and scientific communities
Jan Lundberg, Professor, Global Discovery Research, AstraZeneca
Ann-Marie Svennerholm, Professor, University of Gothenburg, Vaccine development
15.35-15.45 Break with Brunnsbo music school´s choir
15.45-16.45
V Panel discussion: Ways to improve global health
16.45-17.00
Summary – closing
Program committeeMats Bauer, CEO, The Swedish Society of Medicine, Peter Friberg, Professor, University of Gothenburg, Anders Nordström, Director General, SIDA and Hans Rosling, Professor, Karolinska institutet
Jubileumssymposiet genomfördes med bidrag från Sten A. Olssons stiftelse för forskning och kultur och Västra Götalandsregionen
Wednesday, November 19, 2008
Uppdaterad självbild?
Idag har jag varit ännu en gång hos "min" psykiatriker. Vi pratade bl.a om vad det är för sjukdom el. tillstånd jag drabbats av eller ådragit mig. Diagnossamtal med andra ord. Psykiatriker O. bidrog med sin specialist kunskap, jag med min kunskap om mig själv. Han lutar åt att sätta diagnosen bipolär sjukdom. Vad gör det med mig? Som min vän S. i vårt Palestinanätverk sa, "-Man är ju inte sin diagnos". Nej, jag är inte min diagnos, eller åtminstone inte bara. Jag är Carin, Mamma, maka, läkarstudent, sångentusiast... och förhoppningsvis medmänniska utan för mycket förbehåll.
Sjukdomar som "sitter" i hjärnan känns för många av oss nästan mer skrämmande än sjukdomar på andra håll i kroppen. Vem är jag nu?? En uppdaterad självbild tror jag vi alla behöver för att kunna hantera vår vardag och dess utmaningar på ett schysst sätt. Jag behöver kunna förutsäga mina egna reaktioner och åtminstone just nu äta medicin för att få hjälp att hantera mina svägningar.
Kan jag bli frisk, dvs medicinfri? Frågade jag O. -Man ska aldrig säga aldrig, svarde han ungefär. Det tycks vara ovanligt att pt tillfrisknar helt fr bipolär sjukdom. Vad beror det på? Tar hjärnan långsiktigt skada av alla dessa upp- och nedgångar?
Jag är glad, lugnare och så tacksam för specialistvården jag får. Högkostnadsskyddet är en välsignelse. Jag visar bara upp mitt gula kort och går alldeles gratis in till en hel timmes konsultation! Nästa gång jag kommer t Capio Lundby i Angered ska jag träffa sjukgymnasten. Också hennes kompetens får jag i högkostnadsskyddet. Så skönt, hon fokuserar nämligen på allt det som är friskt i mig. Jag ska aldrig någonsin klaga på (för tycker en hel del) höga skatter i det här landet. Tänk att välfärdsstaten finns nu när jag behöver den!
"Gud, allt i mig känner du och omsluter med din kärlek, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska... Du lägger dina skatter i bräckliga lerkärl".
Gud, ta hand om mig i dag och alla dagar. Jag kastar mina bekymmer på dig, jag vågar tro att du orkar bära. "Bär varandras bördor". Tack för att du också älskar lerkärl som gått i skärvor el fått sprickor i fasaden.
Nu dax att packa barnvagnen och åka in till fabror P och hans M. De ska ta hand om Johannes medan jag och P går på Änglahångel på Pustervik med kulturklubben. Vår bekant Rikard Södersten står på scen. Kul!
Senhösthälsning
Carin
Sjukdomar som "sitter" i hjärnan känns för många av oss nästan mer skrämmande än sjukdomar på andra håll i kroppen. Vem är jag nu?? En uppdaterad självbild tror jag vi alla behöver för att kunna hantera vår vardag och dess utmaningar på ett schysst sätt. Jag behöver kunna förutsäga mina egna reaktioner och åtminstone just nu äta medicin för att få hjälp att hantera mina svägningar.
Kan jag bli frisk, dvs medicinfri? Frågade jag O. -Man ska aldrig säga aldrig, svarde han ungefär. Det tycks vara ovanligt att pt tillfrisknar helt fr bipolär sjukdom. Vad beror det på? Tar hjärnan långsiktigt skada av alla dessa upp- och nedgångar?
Jag är glad, lugnare och så tacksam för specialistvården jag får. Högkostnadsskyddet är en välsignelse. Jag visar bara upp mitt gula kort och går alldeles gratis in till en hel timmes konsultation! Nästa gång jag kommer t Capio Lundby i Angered ska jag träffa sjukgymnasten. Också hennes kompetens får jag i högkostnadsskyddet. Så skönt, hon fokuserar nämligen på allt det som är friskt i mig. Jag ska aldrig någonsin klaga på (för tycker en hel del) höga skatter i det här landet. Tänk att välfärdsstaten finns nu när jag behöver den!
"Gud, allt i mig känner du och omsluter med din kärlek, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska... Du lägger dina skatter i bräckliga lerkärl".
Gud, ta hand om mig i dag och alla dagar. Jag kastar mina bekymmer på dig, jag vågar tro att du orkar bära. "Bär varandras bördor". Tack för att du också älskar lerkärl som gått i skärvor el fått sprickor i fasaden.
Nu dax att packa barnvagnen och åka in till fabror P och hans M. De ska ta hand om Johannes medan jag och P går på Änglahångel på Pustervik med kulturklubben. Vår bekant Rikard Södersten står på scen. Kul!
Senhösthälsning
Carin
Tuesday, November 18, 2008
Regn ute, mys inne
Idag är det nästan skymning ute eftersom himlen är full av mörka moln. En av mina mammakollegor är på BB efter att hon fick barn i går natt, sitt andra! Min kusin har också fått en liten tjej. Nya liv. Nyfödd är ett av de vackraste orden jag vet.
När vågar vi öppna dörren till en lillebror eller lilla syster? Vi får se. Just nu njuter vi av att vara en liten familj. Johannes utvecklas med stormsteg som 18 månaders barn oftast gör. Han upptäcker nya förmågor varje dag. Ibland skräckblandad förtjusning och stora frustrationer över misslyckanden, men oftare stor glädje över små och stora vardagsmirakel.
I helgen var det tufft att vara mamma. Johannes och Petter drabbades av aggressivt magvirus, medan jag låg mer eller mindre klubbad i en halsinfektion. Vi fick helt enkelt ställa in Skandinavisk afton som skulle gått av stapeln igår. Så är livet med små barn ibland.
Till vår glädje hade vår kyrkoherde och hans fru inte hunnit läsa sin mail, och alltså inte fått beskedet. Kl 6 stod de utanför vår dörr. Det blev en mysig kväll med 2 istället för 22 gäster. Johannes och jag hade gjort storkok ärtsoppa, så mat fanns det i överflöd.
Ikväll kommer grannar och äter samma ärtsoppa. Jag ska göra pannkakor till äppelmosen med kardemummasmak som vi också hann tillverka igår. En lyx att ha en hemmavecka! Med tid för familj, vänner och pyssel. Julklappspysslet har börjat. I år är julklappskassan ovanligt liten, så det blir stora inslag av hemmagjort i julklappslådorna. Pyssel är kreativt, och kreativitet; också i form av musik, pyntning och inredning av Johannes rum som moster Anna håller på att flytta ut, är bra medicin mot mammaoro och oro över huvudtaget.
Ett steg i taget. Vandra tillsammans och vila tillsammans vid nådens hav. "... för om två och två blir hundra och miljoner..." klassiker från skolkören på lågstadiet. Eller Petters ord från en av hans vackra psalmer: "Sanningen är din, vägen är min..."
Jag önskar alla en fin dag med mys inne trots eller just pga regnet där ute!
Carin
När vågar vi öppna dörren till en lillebror eller lilla syster? Vi får se. Just nu njuter vi av att vara en liten familj. Johannes utvecklas med stormsteg som 18 månaders barn oftast gör. Han upptäcker nya förmågor varje dag. Ibland skräckblandad förtjusning och stora frustrationer över misslyckanden, men oftare stor glädje över små och stora vardagsmirakel.
I helgen var det tufft att vara mamma. Johannes och Petter drabbades av aggressivt magvirus, medan jag låg mer eller mindre klubbad i en halsinfektion. Vi fick helt enkelt ställa in Skandinavisk afton som skulle gått av stapeln igår. Så är livet med små barn ibland.
Till vår glädje hade vår kyrkoherde och hans fru inte hunnit läsa sin mail, och alltså inte fått beskedet. Kl 6 stod de utanför vår dörr. Det blev en mysig kväll med 2 istället för 22 gäster. Johannes och jag hade gjort storkok ärtsoppa, så mat fanns det i överflöd.
Ikväll kommer grannar och äter samma ärtsoppa. Jag ska göra pannkakor till äppelmosen med kardemummasmak som vi också hann tillverka igår. En lyx att ha en hemmavecka! Med tid för familj, vänner och pyssel. Julklappspysslet har börjat. I år är julklappskassan ovanligt liten, så det blir stora inslag av hemmagjort i julklappslådorna. Pyssel är kreativt, och kreativitet; också i form av musik, pyntning och inredning av Johannes rum som moster Anna håller på att flytta ut, är bra medicin mot mammaoro och oro över huvudtaget.
Ett steg i taget. Vandra tillsammans och vila tillsammans vid nådens hav. "... för om två och två blir hundra och miljoner..." klassiker från skolkören på lågstadiet. Eller Petters ord från en av hans vackra psalmer: "Sanningen är din, vägen är min..."
Jag önskar alla en fin dag med mys inne trots eller just pga regnet där ute!
Carin
Sunday, November 09, 2008
Tuesday, November 04, 2008
Om pappa i dagens (5 nov) HBGs dagblad och måndagens (3 nov) Sydsvenskan
Publicerad 5 november 2008 kl 04:00
Svante Jonsson till minne
Överläkare Svante Jonsson, Malmö, har strax efter sin 66-årsdag hastigt avlidit under resa i USA.
Dödsbudet kom plötsligt och oväntat. Även om Svante stod i begrepp att bli pensionär så har han alltid gjort ett ungdomligt intryck, både till sättet och till utseendet.
Svante Jonsson var specialist i transfusionsmedicin och var nästan hela sin yrkestid anställd vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Under sin tjänstgöring på Blodcentralen specialiserade han sig på olika tekniker att rena blodet från sjukdomsframkallande antikroppar.
När blodcentralerna i Region Skåne slogs samman valde Svante att fortsätta med sin mer patientnära verksamhet och hans tjänst överfördes till Kliniken för njurmedicin och transplantation. Där startades under Svantes ledning en ny enhet för hemoimmunoterapi, förkortat HIT. Som den ordlekens mästare Svante var hälsade han alltid besökare Välkommen HIT. Vid enheten behandlades både patienter med komplicerad avstötningsreaktion efter transplantation och patienter med livshotande antikroppar riktade mot celler och vävnader i den egna kroppen.
Svante Jonsson var en entusiast, en optimist och en kreativ nydanare. Han kom på att man skulle kunna ta bort farliga antikroppar genom att låta patientens blod utanför kroppen rinna igenom en pelare med proteiner som drog till sig antikropparna.
Försöken lyckades och tekniken utvecklades sedan kommersiellt inom Gambro och andra företag. Då hade Svante emellertid redan påbörjat nya projekt. Han introducerade i Sverige en ny teknik att påverka immunförsvaret genom att UV-bestråla blodet när det leddes i en bana utanför kroppen.
Vid sidan av arbetet intresserade sig Svante bland annat för kommunikation och alldeles särskilt för spårbunden sådan. Han kämpade framgångsrikt för Ångfärjestationens bevarande i Helsingborg och det är inte en skröna att det var han som lanserade idén till Citytunneln genom Malmö.
Vi saknar Svantes glada personlighet och bekymmerslösa stil. Det är en stor sorg för oss alla att vi inte får se honom bland de prominenta gästerna vid Citytunnelns kommande invigning. Den uppmärksamheten hade han förtjänat!
För medarbetarna vid Kliniken för njurmedicin och transplantation, Universitetssjukhuset Mas, Malmö
Nils H Persson
Anders Christensson
Peter Björk
Svante Jonsson till minne
Överläkare Svante Jonsson, Malmö, har strax efter sin 66-årsdag hastigt avlidit under resa i USA.
Dödsbudet kom plötsligt och oväntat. Även om Svante stod i begrepp att bli pensionär så har han alltid gjort ett ungdomligt intryck, både till sättet och till utseendet.
Svante Jonsson var specialist i transfusionsmedicin och var nästan hela sin yrkestid anställd vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Under sin tjänstgöring på Blodcentralen specialiserade han sig på olika tekniker att rena blodet från sjukdomsframkallande antikroppar.
När blodcentralerna i Region Skåne slogs samman valde Svante att fortsätta med sin mer patientnära verksamhet och hans tjänst överfördes till Kliniken för njurmedicin och transplantation. Där startades under Svantes ledning en ny enhet för hemoimmunoterapi, förkortat HIT. Som den ordlekens mästare Svante var hälsade han alltid besökare Välkommen HIT. Vid enheten behandlades både patienter med komplicerad avstötningsreaktion efter transplantation och patienter med livshotande antikroppar riktade mot celler och vävnader i den egna kroppen.
Svante Jonsson var en entusiast, en optimist och en kreativ nydanare. Han kom på att man skulle kunna ta bort farliga antikroppar genom att låta patientens blod utanför kroppen rinna igenom en pelare med proteiner som drog till sig antikropparna.
Försöken lyckades och tekniken utvecklades sedan kommersiellt inom Gambro och andra företag. Då hade Svante emellertid redan påbörjat nya projekt. Han introducerade i Sverige en ny teknik att påverka immunförsvaret genom att UV-bestråla blodet när det leddes i en bana utanför kroppen.
Vid sidan av arbetet intresserade sig Svante bland annat för kommunikation och alldeles särskilt för spårbunden sådan. Han kämpade framgångsrikt för Ångfärjestationens bevarande i Helsingborg och det är inte en skröna att det var han som lanserade idén till Citytunneln genom Malmö.
Vi saknar Svantes glada personlighet och bekymmerslösa stil. Det är en stor sorg för oss alla att vi inte får se honom bland de prominenta gästerna vid Citytunnelns kommande invigning. Den uppmärksamheten hade han förtjänat!
För medarbetarna vid Kliniken för njurmedicin och transplantation, Universitetssjukhuset Mas, Malmö
Nils H Persson
Anders Christensson
Peter Björk
Welcome to a Scandinavian night in Hjällbo!
Dear friends, Dear Sima and Bedaya!
I´m a bit sad that I haven´t been able to spend time with you all the last couple of weeks.
The preparations for my fathers funeral has taken a lot of energy, focus and thoughts. On Friday the funeral will take place. Our dear friend AnnaMärta (an old friend of Kurt and Birgitta) is going to sing and play, and Lotta who was our "weddingpreast" is going to be officiant. My father´s and my brother´s common vilolinteacher is going to play together with AM.
With other words everything is beginning to fall into it´s proper place (again). And I´m longing to see you guys again!!!
SO please come and share a light and friendly dinner in our home here in Hjällbo. It´s very easy to get here, tram (spårvagn) nr 4,8 and 9 stops here and goes very frecquently at all hours. WARMLY WELCOME Monday 17th of November at about 18 (6 pm). I´ll serve something typically scandinavian.
Just bring your selves and if you´d like something you look upon as typically Swedish - a poem (translated), a good book, a piece of great music, food, cakes or beatiful pictures... YOU are all so very WELCOME!
Please let me know at latest the Sat 15th of November if you´ll able to make it. Lots of love Carin - ps! Children of all ages are of course more than welcome!
I´m a bit sad that I haven´t been able to spend time with you all the last couple of weeks.
The preparations for my fathers funeral has taken a lot of energy, focus and thoughts. On Friday the funeral will take place. Our dear friend AnnaMärta (an old friend of Kurt and Birgitta) is going to sing and play, and Lotta who was our "weddingpreast" is going to be officiant. My father´s and my brother´s common vilolinteacher is going to play together with AM.
With other words everything is beginning to fall into it´s proper place (again). And I´m longing to see you guys again!!!
SO please come and share a light and friendly dinner in our home here in Hjällbo. It´s very easy to get here, tram (spårvagn) nr 4,8 and 9 stops here and goes very frecquently at all hours. WARMLY WELCOME Monday 17th of November at about 18 (6 pm). I´ll serve something typically scandinavian.
Just bring your selves and if you´d like something you look upon as typically Swedish - a poem (translated), a good book, a piece of great music, food, cakes or beatiful pictures... YOU are all so very WELCOME!
Please let me know at latest the Sat 15th of November if you´ll able to make it. Lots of love Carin - ps! Children of all ages are of course more than welcome!
Sunday, November 02, 2008
Om Pappa i Helsingborgs Dagblad
Publicerad 25 oktober 2008 kl 04:00
Dödsfall
Svante Jonsson, överläkare, Helsingborg, har i samband med en utlandsresa hastigt avlidit i en ålder av 66 år.
Han växte upp i Helsingborg, utbildade sig till läkare och tjänstgjorde bland annat under många år vid Umas. Privat hade han sedan barndomen ett brinnande intresse för tågtrafik och var aktiv medlem i föreningen Framtida järnvägar och ordförande i Glumslövs, Ålabodarnas och Sundviks miljö- och naturskyddsförening som bevakade omläggningen av Västkustbanan.
Han anses vara den ursprunglige initiativtagaren till Citytunnelbygget i Malmö. Det var också hans idé som skulle utredas i samband med att överenskommelsen om Öresundstunneln slöts. Han var också en av hedersgästerna när borrningen av tunneln startade 2005.
Hans närmaste är hustrun Ingrid samt barn och barnbarn.
Dödsfall
Svante Jonsson, överläkare, Helsingborg, har i samband med en utlandsresa hastigt avlidit i en ålder av 66 år.
Han växte upp i Helsingborg, utbildade sig till läkare och tjänstgjorde bland annat under många år vid Umas. Privat hade han sedan barndomen ett brinnande intresse för tågtrafik och var aktiv medlem i föreningen Framtida järnvägar och ordförande i Glumslövs, Ålabodarnas och Sundviks miljö- och naturskyddsförening som bevakade omläggningen av Västkustbanan.
Han anses vara den ursprunglige initiativtagaren till Citytunnelbygget i Malmö. Det var också hans idé som skulle utredas i samband med att överenskommelsen om Öresundstunneln slöts. Han var också en av hedersgästerna när borrningen av tunneln startade 2005.
Hans närmaste är hustrun Ingrid samt barn och barnbarn.
Tuesday, October 07, 2008
Kärlek och sorg är nära förbundna
Jag är säkert inte ensam om att ibland läsa dödsannonser i tidningen. Kanske är det ett sätt att påminna sig om att livet är "Starkt och mäktigt, svagt och bräckligt". Kanske förbereder vi oss medvetet och omedvetet för förluster och sorg. Vi ska alla dö. Liv och död kan existera så nära varandra.
Min pappa var så oerhört levande. Sön 21 september dog han plötsligt, troligen på grund av en stor hjärtinfarkt. Han befann sig på efterlängtad resa i USA, utan någon av oss i nära familjen hos sig. Från mannen som stod i receptionen på hotellet där pappa föll ihop, har vi fått veta att pappa dog mycket plötsligt, förhoppningsvis utan smärta och rädsla. Han stod och pratade med mannen i receptionen ena ögonblicket, gick ut för att ta lite frisk luft eller ringa och föll ihop nästa ögonblick. Mannen i receptionen larmade ambulans och påbörjade hjärt- och lungräddning, men pappas liv gick inte att rädda.
Det är en varm och viktig tröst att vi är en stor familj och många vänner som tillsammans kan bearbeta sorgen och minnas pappa.
I helgen var jag i Skagen på körresa med Hjällbo Kyrkas Damkör (jag tycker vi ska byta namn till Kvinnokör!). Där bland hav, strand, backafall och stora vackra vågor kom pappa lite närmre. Smärtan i att han på många sätt är borta likaså. Visst lever han i våra hjärtan, men aldrig mer kan han krama mig och med sin vackra röst säga: -Älskade unge!
Kärlek och sorg är nära förbundna. Liv och död hänger ihop. Inget liv utan död här på jorden. Det är ett ofta plågsamt faktum. Jag har huvudet fullt med tänkbar musik till pappas begravning, så skönt att vi är flera som tänker och planerar tillsammans. Pappas begravning låter som en paradox. Pappa kommer så nära definitionen för en levande människa. Min pappa! Sån tur att så många jag älskar djupt finns kvar. Min egen lilla familj, mina syskon, mamma, bonusmamma, stor familj och många fina vänner.
Tack för allt du gav pappa! Hos oss lever du kvar. I mitt hjärta är du mig alltid nära.
Frid, vila och oändlig kärlek önskar jag dig på andra sidan. Jag tror, trots allt.
Kram Carin
Min pappa var så oerhört levande. Sön 21 september dog han plötsligt, troligen på grund av en stor hjärtinfarkt. Han befann sig på efterlängtad resa i USA, utan någon av oss i nära familjen hos sig. Från mannen som stod i receptionen på hotellet där pappa föll ihop, har vi fått veta att pappa dog mycket plötsligt, förhoppningsvis utan smärta och rädsla. Han stod och pratade med mannen i receptionen ena ögonblicket, gick ut för att ta lite frisk luft eller ringa och föll ihop nästa ögonblick. Mannen i receptionen larmade ambulans och påbörjade hjärt- och lungräddning, men pappas liv gick inte att rädda.
Det är en varm och viktig tröst att vi är en stor familj och många vänner som tillsammans kan bearbeta sorgen och minnas pappa.
I helgen var jag i Skagen på körresa med Hjällbo Kyrkas Damkör (jag tycker vi ska byta namn till Kvinnokör!). Där bland hav, strand, backafall och stora vackra vågor kom pappa lite närmre. Smärtan i att han på många sätt är borta likaså. Visst lever han i våra hjärtan, men aldrig mer kan han krama mig och med sin vackra röst säga: -Älskade unge!
Kärlek och sorg är nära förbundna. Liv och död hänger ihop. Inget liv utan död här på jorden. Det är ett ofta plågsamt faktum. Jag har huvudet fullt med tänkbar musik till pappas begravning, så skönt att vi är flera som tänker och planerar tillsammans. Pappas begravning låter som en paradox. Pappa kommer så nära definitionen för en levande människa. Min pappa! Sån tur att så många jag älskar djupt finns kvar. Min egen lilla familj, mina syskon, mamma, bonusmamma, stor familj och många fina vänner.
Tack för allt du gav pappa! Hos oss lever du kvar. I mitt hjärta är du mig alltid nära.
Frid, vila och oändlig kärlek önskar jag dig på andra sidan. Jag tror, trots allt.
Kram Carin
Monday, September 15, 2008
"Friends of the Parents Circle - Sweden"
Kära vänner och bekanta,
I våras fick vi i Hjällbo kyrka besök av Aaron och Ali från Israel och Palestina. De representerar båda organisationen The Parents Circle - Families Forum Bereaved Families Supporting Peace, Reconciliation & Tolerance. Det är en organisation för människor på båda sidor konflikten som berövats en nära anhörig - syster eller/& bror, mamma el/& pappa, en livskamrat och/el ett eller flera barn. De är människor som lever i och med smärta.
Även om jag försökt har jag inte kunnat sluta tänka på hur vi i Sverige kan stötta denna (livs)viktiga organisation i Palestina och Israel!
Vi har ett minst lika stort ansvar att våga söka Freden, vi som har förmånen att leva i fredliga länder med relativt fullvärdiga demokratiska rättigheter. Kanske är det plågsamt nog så att vi som slipper befinna oss i konflikten har lättare att se den utifrån. Att människor som lever i smärtan som en väpnad konflikt alltid orsakar ska orka formulera lösningar, det är ett (nästan) omänskligt krav. Glädjande nog gör Ali och Aaron detta varje dag, trots allt, tillsammans med alla sina bröder och systrar i kampen, på båda sidor! De orkar möta sin egen och sina medmänniskors smärta igen och igen. De orkar vägra skapa ny smärta genom att piska på bitterheten som lätt slår rot när vi människor lider i tillsynes (nästan) hopplösa situationer.
Som jag skrev till Aaron Barnea när jag tackade honom efteråt (Aaron är ansvarig för organisationens internationella relationer):First of all Thank you for coming to our church here in Hjällbo in the beginning of April. Please send my best regards to Ali (He´s been at Swedish television a couple of weeks ago). I felt so thankful for having the oppertunity to listen to both of you. It was strong, sad and very hopefull in the same time. One of these moments when one lives completely in and for the moment.
Till saken: Jag tror vi är många som hoppas bilda "Friends og the Parents Circle - Sweden".
Vi hoppas (åtminstone) kunna samla in pengar t organisationen som (förstås) inte får en krona i statliga Israeliska bidrag trots det enorma jobb dom gör med att finnas till för utsatta människor. De lever enligt Aaron hela tiden under hotet att inte kunna betala löner, lokahyror osv. Eftersom Palestinier och Israeler inte tillåts röra sig fritt mellan varandras nuvarande hemtrakter kostar det massor av resurser och tid att genomföra möten. Organisationen tvingas ha dubbel uppsättning av allt; lokaler, administrativ personal osv... De grupper som vänder sin bitterhet och svåra känslor över sina förluster mot Palestinier får däremot i det närmsta hinkar med pengar av den Israeliska staten.
Fred. Är det verkligen Fred vi vill ha till varje tänkbart pris. Jag är övertygad om att Vi måste söka Freden. Oavsett var vi lever eller hur våra liv ser ut. Vi måste våga se smärtan, det som blivit fel, och fösöka förlåta. Förlåta oss själva och andra för allt det som blivit fel. Jag behöver be mycket och ofta till Livets Gud för att ens försöka orka detta.
"Is God a three lettered word for Love, is Love a fourlettered word for God?
Jag hade förmånen att få fira 11 september för Fred i år. Först fotboll för Fred med straffläggning mellan Imamer och Präster. Sedan fotbollslek med min son och andra barn som tog planen ifrån sina fädrar. Vi lekte tillsammans fotboll, snarare än spelade. Vi var i leken, tillsammans! Jag tror på lekterapi. Domkyrkan hade slagit på stort. Halv sju drog en fantastisk konsert igång: "A Mass for Peace". Denna hoppfulla dag väckte tillräckligt med energi och pånyttfött hopp för att våga formulera detta mail.
Berätta gärna hur just du/ni känner och tänker. Hur många är vi som vill, orkar och kan? Målet är att göra något lagom stort och mkt konkret.
Hoppas ni alla njuter förhösten. Brukar dagarna vara så här vackra? Min son är vackrast i världen, tätt följd av sin far. Kram C
I våras fick vi i Hjällbo kyrka besök av Aaron och Ali från Israel och Palestina. De representerar båda organisationen The Parents Circle - Families Forum Bereaved Families Supporting Peace, Reconciliation & Tolerance. Det är en organisation för människor på båda sidor konflikten som berövats en nära anhörig - syster eller/& bror, mamma el/& pappa, en livskamrat och/el ett eller flera barn. De är människor som lever i och med smärta.
Även om jag försökt har jag inte kunnat sluta tänka på hur vi i Sverige kan stötta denna (livs)viktiga organisation i Palestina och Israel!
Vi har ett minst lika stort ansvar att våga söka Freden, vi som har förmånen att leva i fredliga länder med relativt fullvärdiga demokratiska rättigheter. Kanske är det plågsamt nog så att vi som slipper befinna oss i konflikten har lättare att se den utifrån. Att människor som lever i smärtan som en väpnad konflikt alltid orsakar ska orka formulera lösningar, det är ett (nästan) omänskligt krav. Glädjande nog gör Ali och Aaron detta varje dag, trots allt, tillsammans med alla sina bröder och systrar i kampen, på båda sidor! De orkar möta sin egen och sina medmänniskors smärta igen och igen. De orkar vägra skapa ny smärta genom att piska på bitterheten som lätt slår rot när vi människor lider i tillsynes (nästan) hopplösa situationer.
Som jag skrev till Aaron Barnea när jag tackade honom efteråt (Aaron är ansvarig för organisationens internationella relationer):First of all Thank you for coming to our church here in Hjällbo in the beginning of April. Please send my best regards to Ali (He´s been at Swedish television a couple of weeks ago). I felt so thankful for having the oppertunity to listen to both of you. It was strong, sad and very hopefull in the same time. One of these moments when one lives completely in and for the moment.
Till saken: Jag tror vi är många som hoppas bilda "Friends og the Parents Circle - Sweden".
Vi hoppas (åtminstone) kunna samla in pengar t organisationen som (förstås) inte får en krona i statliga Israeliska bidrag trots det enorma jobb dom gör med att finnas till för utsatta människor. De lever enligt Aaron hela tiden under hotet att inte kunna betala löner, lokahyror osv. Eftersom Palestinier och Israeler inte tillåts röra sig fritt mellan varandras nuvarande hemtrakter kostar det massor av resurser och tid att genomföra möten. Organisationen tvingas ha dubbel uppsättning av allt; lokaler, administrativ personal osv... De grupper som vänder sin bitterhet och svåra känslor över sina förluster mot Palestinier får däremot i det närmsta hinkar med pengar av den Israeliska staten.
Fred. Är det verkligen Fred vi vill ha till varje tänkbart pris. Jag är övertygad om att Vi måste söka Freden. Oavsett var vi lever eller hur våra liv ser ut. Vi måste våga se smärtan, det som blivit fel, och fösöka förlåta. Förlåta oss själva och andra för allt det som blivit fel. Jag behöver be mycket och ofta till Livets Gud för att ens försöka orka detta.
"Is God a three lettered word for Love, is Love a fourlettered word for God?
Jag hade förmånen att få fira 11 september för Fred i år. Först fotboll för Fred med straffläggning mellan Imamer och Präster. Sedan fotbollslek med min son och andra barn som tog planen ifrån sina fädrar. Vi lekte tillsammans fotboll, snarare än spelade. Vi var i leken, tillsammans! Jag tror på lekterapi. Domkyrkan hade slagit på stort. Halv sju drog en fantastisk konsert igång: "A Mass for Peace". Denna hoppfulla dag väckte tillräckligt med energi och pånyttfött hopp för att våga formulera detta mail.
Berätta gärna hur just du/ni känner och tänker. Hur många är vi som vill, orkar och kan? Målet är att göra något lagom stort och mkt konkret.
Hoppas ni alla njuter förhösten. Brukar dagarna vara så här vackra? Min son är vackrast i världen, tätt följd av sin far. Kram C
Känner man att man måste använda våld för att lösa en konflikt? Då tror jag verkligen man måste BE (Gud) om hjälp! "Ge mig din blick för dolda..."
"Ge mig din blick för dolda möjligheter" "GUD HJÄLP OSS ATT SE DIG I VARANN"
S. och jag i Kurt Ahréns Palestinanätverk har mycket att tala om. Hur mår Palestinierna? Hur mår Israelerna? Hur kan människor överleva psykiskt och fysiskt i en konflikt som nästan saknar motstycke. Någon klok historiker sa att den enda konflikt han kunde komma på som pågått lika länge, varit lika blodigt, handlat om ett lika litet landområde och stått mellan två brödrafolk är Den om Skåne och Öresund. (Historikern är Svensk).
W. Moberg har beskrivit den konflikten oerhört empatiskt i en bok jag hittade i mormors och morfars bokhylla när jag var ungefär 12 och slukade. Skräckblandad förtjusning. Jag tror inte det var Rid i natt.
Idag fick jag väldigt fin hjälp. Mina högt ställda förväntningar på mötet med psykiatriker O. blev överträffade. Distriktsläkare H. hade redan inför mötet lovordat sin kollega, jag var förväntansfull. Min brudtärna och kompanion i vått och torrt följde med. Förutsättningarna var goda och reslutatet kändes gott. Jag känner mig tacksam:
Psykiatriker O. är lugn och klok. Han avdramatiserade utan att förminska. Benämde det svåra utan att skrämma. Berättade att det finns hjälp. Idag och alla dagar. Att han kan nås också om det någon dag blir akut. Skönt! "Var inte rädd." Jag är glad och lugnare.
Nästa gång tar jag med mig P.
Snart kommer fine A och hans L. Fiskgrytan är klar sedan gårdagens Söndagmiddag. Potatisen fr Änglamark ligger och väntar i kylen. Jag kan lugnt lägga mig och vila tills vännerna ringer på dörren. J. vill leka, leka och leka. Och myser gärna om jag hjälper honom till ro.
Kram C
S. och jag i Kurt Ahréns Palestinanätverk har mycket att tala om. Hur mår Palestinierna? Hur mår Israelerna? Hur kan människor överleva psykiskt och fysiskt i en konflikt som nästan saknar motstycke. Någon klok historiker sa att den enda konflikt han kunde komma på som pågått lika länge, varit lika blodigt, handlat om ett lika litet landområde och stått mellan två brödrafolk är Den om Skåne och Öresund. (Historikern är Svensk).
W. Moberg har beskrivit den konflikten oerhört empatiskt i en bok jag hittade i mormors och morfars bokhylla när jag var ungefär 12 och slukade. Skräckblandad förtjusning. Jag tror inte det var Rid i natt.
Idag fick jag väldigt fin hjälp. Mina högt ställda förväntningar på mötet med psykiatriker O. blev överträffade. Distriktsläkare H. hade redan inför mötet lovordat sin kollega, jag var förväntansfull. Min brudtärna och kompanion i vått och torrt följde med. Förutsättningarna var goda och reslutatet kändes gott. Jag känner mig tacksam:
Psykiatriker O. är lugn och klok. Han avdramatiserade utan att förminska. Benämde det svåra utan att skrämma. Berättade att det finns hjälp. Idag och alla dagar. Att han kan nås också om det någon dag blir akut. Skönt! "Var inte rädd." Jag är glad och lugnare.
Nästa gång tar jag med mig P.
Snart kommer fine A och hans L. Fiskgrytan är klar sedan gårdagens Söndagmiddag. Potatisen fr Änglamark ligger och väntar i kylen. Jag kan lugnt lägga mig och vila tills vännerna ringer på dörren. J. vill leka, leka och leka. Och myser gärna om jag hjälper honom till ro.
Kram C
Subscribe to:
Posts (Atom)
