Känner man att man måste använda våld för att lösa en konflikt? Då tror jag verkligen man måste BE (Gud) om hjälp! "Ge mig din blick för dolda..."

"Ge mig din blick för dolda möjligheter" "GUD HJÄLP OSS ATT SE DIG I VARANN"

S. och jag i Kurt Ahréns Palestinanätverk har mycket att tala om. Hur mår Palestinierna? Hur mår Israelerna? Hur kan människor överleva psykiskt och fysiskt i en konflikt som nästan saknar motstycke. Någon klok historiker sa att den enda konflikt han kunde komma på som pågått lika länge, varit lika blodigt, handlat om ett lika litet landområde och stått mellan två brödrafolk är Den om Skåne och Öresund. (Historikern är Svensk).

W. Moberg har beskrivit den konflikten oerhört empatiskt i en bok jag hittade i mormors och morfars bokhylla när jag var ungefär 12 och slukade. Skräckblandad förtjusning. Jag tror inte det var Rid i natt.

Idag fick jag väldigt fin hjälp. Mina högt ställda förväntningar på mötet med psykiatriker O. blev överträffade. Distriktsläkare H. hade redan inför mötet lovordat sin kollega, jag var förväntansfull. Min brudtärna och kompanion i vått och torrt följde med. Förutsättningarna var goda och reslutatet kändes gott. Jag känner mig tacksam:

Psykiatriker O. är lugn och klok. Han avdramatiserade utan att förminska. Benämde det svåra utan att skrämma. Berättade att det finns hjälp. Idag och alla dagar. Att han kan nås också om det någon dag blir akut. Skönt! "Var inte rädd." Jag är glad och lugnare.

Nästa gång tar jag med mig P.

Snart kommer fine A och hans L. Fiskgrytan är klar sedan gårdagens Söndagmiddag. Potatisen fr Änglamark ligger och väntar i kylen. Jag kan lugnt lägga mig och vila tills vännerna ringer på dörren. J. vill leka, leka och leka. Och myser gärna om jag hjälper honom till ro.

Kram C