Tron på en ljusare framtid, trots allt

Försöker läsa körteori men tankarna pendlar ideligen till Libyen och alla människor som just idag, just nu runt om i världen riskerar sina liv och allt dom har för tron på en ljusare framtid. När ska vi förstå att mänskligheten är ett folk och att alla har lika värde som inte får förhandlas bort pga ekonomiska el andra intressen? BBC radio står på i köket, plågsamma ögonvittnesskildringar över få sprakande telefonledningar som ännu inte är klippta. Kadaffi verkar ha satt in stridsplan mot "sitt eget folk".

"We are crying out, why is the world silent?" ringer i mitt huvud.

Svårt att tro att den svenska delegation bestående av handelsminister Björling och flera svenska företagare (se artikeltips nedan fr Jens Halldin) inte var medvetna om att de förhandlade om ekonomiska vinningar med en diktatur. Hur kan vi igen och igen blunda för mänskliga rättigheter för "vårt eget lands" vinnings skull?

Ett annat plågsamt faktum: Sverige som jag och många andra vill förknippa med frihet, respekt för människorvärdet mm är världens per capita andra största vapenexportör!

Dessa frågor måste upp i ljuset. I valet 2014 får inte huvudfrågorna bli fastighetsskatten el andra privata "plånboksfrågor". Alla vi som har turen att leva i en demokrati måste sätta press på våra politiker och varandra att aktivt jobba för global demokrati och globala mänskliga rättigheter.

Vi lever nu. Nu är möjligheternas tid. Vi har alla barn omkring oss som vi älskar, "Låt dom få en tro på framtiden... så länge hjärtat slår, så länge vi förmår, ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförätt, vårt blod är rött och hett, och det finns hopp så länge hjärtat slår" Arja Sajoma, som gick runt, runt i bilen under min barndoms familjesemestrar runt Europa i den brytningstid som var då, när muren just fallit.