Jag som läkare?

Båda mina föräldrar arbetade, eller snarare, levde som läkare under hela min uppväxt. Mamma, dermatolog och venerolog, och pappa, bl.a transfusionsmedicinare, såg medvetet eller omedvetet läkaryrket som ett kall. Läkare var dom dygnet runt och året runt när det behövdes. Vi bodde i ett litet skånskt fiskeläge. Många i byn och i den större grannbyn visste på vilken dörr man kunde knacka om någon familjemedlem (minst särkilt en gång när det gällde en gammal fiskares hund) eller de själva behövde en läkarkonsultation.

Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.

Men hur få hela livet att gå ihop?

Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.

Läkare... någon som läker sjuka?

AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.

"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".

I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:

Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"

Jämför Markus om kvinnan med blödningar:

Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"

Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:

2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."

Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:

Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."

Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.

"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman

Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer