Önskan om en (kär)LEK(s)full Jul och allt Gott inför 2009!

Igår läste jag ett par fina rader i Alltid Älskad, benämt Arabiskt tänkespråk:

I Svart natt,
På Svart sten,
En svart myra.
Gud ser den.

Vinter är på många sätt en kampens tid. I mellanåt kan vårens livskraft och trotsiga belägring av vinterns kyliga befästningar och karga styvhet kännas avlägsen. Vi vågar tro att våren vinner tillslut. Varje år. Ibland vinner vinterns tyrann små perifera slag ändå in i april, men gynnsamma år vinner de små nyfödda knopparna mot vinterns rutinerade elitknektar redan i början av mars. Kärleken vinner över rädslan. Jubel! Av tillit som skapar världen! "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..."

Gud kan kännas oerthört långt bort när livet känns svart. En tröst är att Gud på minst ett sätt inte är beroende av min tro. Samtidigt, tror jag, det är ett plågsamt faktum att jorden och mänsklighetens framtid är oerhört beroende av att vi människor vågar vända örat utåt och inåt, mot något större - Kristi kropp, livskraften, skaparen, Jesus, Allah, filosofin, livsfrågorna,... - kärt barn har många namn. Jag bekänner min tro. Jag tror på Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Jag tror på Gud.

Livet har vunnit och vinner över döden. Det goda vinner alltid i längden. Vi får tro det. Det är ett löfte Jesus givit oss. Psaltarpsalm "...inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig..."

"Det folk som vandrar i mörker skall se ett stort ljus"

"Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus, ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo."

Min tro vinner över tvivlet när jag vågar tro.

Med önskan till alla människor, alla folk och raser här; EN KÄRLEKSFULL JULETID och allt GOTT 2009!

Carin