Idag har jag varit ännu en gång hos "min" psykiatriker. Vi pratade bl.a om vad det är för sjukdom el. tillstånd jag drabbats av eller ådragit mig. Diagnossamtal med andra ord. Psykiatriker O. bidrog med sin specialist kunskap, jag med min kunskap om mig själv. Han lutar åt att sätta diagnosen bipolär sjukdom. Vad gör det med mig? Som min vän S. i vårt Palestinanätverk sa, "-Man är ju inte sin diagnos". Nej, jag är inte min diagnos, eller åtminstone inte bara. Jag är Carin, Mamma, maka, läkarstudent, sångentusiast... och förhoppningsvis medmänniska utan för mycket förbehåll.
Sjukdomar som "sitter" i hjärnan känns för många av oss nästan mer skrämmande än sjukdomar på andra håll i kroppen. Vem är jag nu?? En uppdaterad självbild tror jag vi alla behöver för att kunna hantera vår vardag och dess utmaningar på ett schysst sätt. Jag behöver kunna förutsäga mina egna reaktioner och åtminstone just nu äta medicin för att få hjälp att hantera mina svägningar.
Kan jag bli frisk, dvs medicinfri? Frågade jag O. -Man ska aldrig säga aldrig, svarde han ungefär. Det tycks vara ovanligt att pt tillfrisknar helt fr bipolär sjukdom. Vad beror det på? Tar hjärnan långsiktigt skada av alla dessa upp- och nedgångar?
Jag är glad, lugnare och så tacksam för specialistvården jag får. Högkostnadsskyddet är en välsignelse. Jag visar bara upp mitt gula kort och går alldeles gratis in till en hel timmes konsultation! Nästa gång jag kommer t Capio Lundby i Angered ska jag träffa sjukgymnasten. Också hennes kompetens får jag i högkostnadsskyddet. Så skönt, hon fokuserar nämligen på allt det som är friskt i mig. Jag ska aldrig någonsin klaga på (för tycker en hel del) höga skatter i det här landet. Tänk att välfärdsstaten finns nu när jag behöver den!
"Gud, allt i mig känner du och omsluter med din kärlek, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska... Du lägger dina skatter i bräckliga lerkärl".
Gud, ta hand om mig i dag och alla dagar. Jag kastar mina bekymmer på dig, jag vågar tro att du orkar bära. "Bär varandras bördor". Tack för att du också älskar lerkärl som gått i skärvor el fått sprickor i fasaden.
Nu dax att packa barnvagnen och åka in till fabror P och hans M. De ska ta hand om Johannes medan jag och P går på Änglahångel på Pustervik med kulturklubben. Vår bekant Rikard Södersten står på scen. Kul!
Senhösthälsning
Carin
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Carin! Tack för att du skrev det här inlägget. Tack, tack, tack!
ReplyDeleteJag är inne i en karusell av diagnostisering, påbörjad medicinering och en kantstött självbild. Tack för att du delar med dig så öppet av dig själv.
Visst är sverige ett fint land att bo i, ett lyxland! Vi har "allt" vi behöver och lite till.
Du skriver så fint och nära.
Ta hand om dig, och lycka till med det du står i!
KRAM!
Bra skrivet om att skillnaden i bemötande och föreställningar om det fysiska och mentala hindren och åkommorna och om behovet av att då och då uppdatera bilden av sig själv, men också med tanke på det första av andra. Bara själva medvetenhet om att vi bär på vårt helt egna, unikt sammansatta bagage av bilder och föreställningar av oss själva och omvärlden är värt att då och då meditera över. Kramar
ReplyDeleteVi är många, inte minst unga kvinnor, som brottas med psykisk ohälsa och vägen (tillbaka) till psykisk hälsa. Hoppas du också hamnat hos en psykiatriker du har förtroende för. Fortsatt lycka till!
ReplyDeleteCarin