Kärlek och sorg är nära förbundna

Jag är säkert inte ensam om att ibland läsa dödsannonser i tidningen. Kanske är det ett sätt att påminna sig om att livet är "Starkt och mäktigt, svagt och bräckligt". Kanske förbereder vi oss medvetet och omedvetet för förluster och sorg. Vi ska alla dö. Liv och död kan existera så nära varandra.

Min pappa var så oerhört levande. Sön 21 september dog han plötsligt, troligen på grund av en stor hjärtinfarkt. Han befann sig på efterlängtad resa i USA, utan någon av oss i nära familjen hos sig. Från mannen som stod i receptionen på hotellet där pappa föll ihop, har vi fått veta att pappa dog mycket plötsligt, förhoppningsvis utan smärta och rädsla. Han stod och pratade med mannen i receptionen ena ögonblicket, gick ut för att ta lite frisk luft eller ringa och föll ihop nästa ögonblick. Mannen i receptionen larmade ambulans och påbörjade hjärt- och lungräddning, men pappas liv gick inte att rädda.

Det är en varm och viktig tröst att vi är en stor familj och många vänner som tillsammans kan bearbeta sorgen och minnas pappa.

I helgen var jag i Skagen på körresa med Hjällbo Kyrkas Damkör (jag tycker vi ska byta namn till Kvinnokör!). Där bland hav, strand, backafall och stora vackra vågor kom pappa lite närmre. Smärtan i att han på många sätt är borta likaså. Visst lever han i våra hjärtan, men aldrig mer kan han krama mig och med sin vackra röst säga: -Älskade unge!

Kärlek och sorg är nära förbundna. Liv och död hänger ihop. Inget liv utan död här på jorden. Det är ett ofta plågsamt faktum. Jag har huvudet fullt med tänkbar musik till pappas begravning, så skönt att vi är flera som tänker och planerar tillsammans. Pappas begravning låter som en paradox. Pappa kommer så nära definitionen för en levande människa. Min pappa! Sån tur att så många jag älskar djupt finns kvar. Min egen lilla familj, mina syskon, mamma, bonusmamma, stor familj och många fina vänner.

Tack för allt du gav pappa! Hos oss lever du kvar. I mitt hjärta är du mig alltid nära.

Frid, vila och oändlig kärlek önskar jag dig på andra sidan. Jag tror, trots allt.

Kram Carin