Vår

Skåne har bjudit på familj, släkt, goda vänner, vårkänslor, lek, fina samtal, glittrande hav och tät dimma. Våren är löftesrik och påminner samtidigt om livets sårbarhet. Dessa späda knoppar som skjuter upp ur just frusen mark. "Visst gör det ont när knoppar brister.. ... och vilar i den tillit som skapar världen". Tonårstidens favoritdikter håller än. Undrar ibland om jag någonsin kommer att få tid att plöja litteratur som då. Psykiatriboken tittar vänligt uppfodrande på mig. Personlighetsstörningar står på kvällens att läsa lista.