"Friends of the Parents Circle - Sweden"

Kära vänner och bekanta,

I våras fick vi i Hjällbo kyrka besök av Aaron och Ali från Israel och Palestina. De representerar båda organisationen The Parents Circle - Families Forum Bereaved Families Supporting Peace, Reconciliation & Tolerance. Det är en organisation för människor på båda sidor konflikten som berövats en nära anhörig - syster eller/& bror, mamma el/& pappa, en livskamrat och/el ett eller flera barn. De är människor som lever i och med smärta.

Även om jag försökt har jag inte kunnat sluta tänka på hur vi i Sverige kan stötta denna (livs)viktiga organisation i Palestina och Israel!

Vi har ett minst lika stort ansvar att våga söka Freden, vi som har förmånen att leva i fredliga länder med relativt fullvärdiga demokratiska rättigheter. Kanske är det plågsamt nog så att vi som slipper befinna oss i konflikten har lättare att se den utifrån. Att människor som lever i smärtan som en väpnad konflikt alltid orsakar ska orka formulera lösningar, det är ett (nästan) omänskligt krav. Glädjande nog gör Ali och Aaron detta varje dag, trots allt, tillsammans med alla sina bröder och systrar i kampen, på båda sidor! De orkar möta sin egen och sina medmänniskors smärta igen och igen. De orkar vägra skapa ny smärta genom att piska på bitterheten som lätt slår rot när vi människor lider i tillsynes (nästan) hopplösa situationer.

Som jag skrev till Aaron Barnea när jag tackade honom efteråt (Aaron är ansvarig för organisationens internationella relationer):First of all Thank you for coming to our church here in Hjällbo in the beginning of April. Please send my best regards to Ali (He´s been at Swedish television a couple of weeks ago). I felt so thankful for having the oppertunity to listen to both of you. It was strong, sad and very hopefull in the same time. One of these moments when one lives completely in and for the moment.

Till saken: Jag tror vi är många som hoppas bilda "Friends og the Parents Circle - Sweden".

Vi hoppas (åtminstone) kunna samla in pengar t organisationen som (förstås) inte får en krona i statliga Israeliska bidrag trots det enorma jobb dom gör med att finnas till för utsatta människor. De lever enligt Aaron hela tiden under hotet att inte kunna betala löner, lokahyror osv. Eftersom Palestinier och Israeler inte tillåts röra sig fritt mellan varandras nuvarande hemtrakter kostar det massor av resurser och tid att genomföra möten. Organisationen tvingas ha dubbel uppsättning av allt; lokaler, administrativ personal osv... De grupper som vänder sin bitterhet och svåra känslor över sina förluster mot Palestinier får däremot i det närmsta hinkar med pengar av den Israeliska staten.

Fred. Är det verkligen Fred vi vill ha till varje tänkbart pris. Jag är övertygad om att Vi måste söka Freden. Oavsett var vi lever eller hur våra liv ser ut. Vi måste våga se smärtan, det som blivit fel, och fösöka förlåta. Förlåta oss själva och andra för allt det som blivit fel. Jag behöver be mycket och ofta till Livets Gud för att ens försöka orka detta.

"Is God a three lettered word for Love, is Love a fourlettered word for God?

Jag hade förmånen att få fira 11 september för Fred i år. Först fotboll för Fred med straffläggning mellan Imamer och Präster. Sedan fotbollslek med min son och andra barn som tog planen ifrån sina fädrar. Vi lekte tillsammans fotboll, snarare än spelade. Vi var i leken, tillsammans! Jag tror på lekterapi. Domkyrkan hade slagit på stort. Halv sju drog en fantastisk konsert igång: "A Mass for Peace". Denna hoppfulla dag väckte tillräckligt med energi och pånyttfött hopp för att våga formulera detta mail.

Berätta gärna hur just du/ni känner och tänker. Hur många är vi som vill, orkar och kan? Målet är att göra något lagom stort och mkt konkret.

Hoppas ni alla njuter förhösten. Brukar dagarna vara så här vackra? Min son är vackrast i världen, tätt följd av sin far. Kram C