Semester!

Äntligen!! - Första riktiga semesterdagen! Jag själv har varit hemma hela våren m min fine son, men vilken skillnad det är att vara lediga båda samtidigt. Nu är vi båda mamma och pappa främst.

J och P sover fortfarande. Jag lyssnar på J Cash.

Jag behöver nog sova mer än vad natten bjudit. Ska fråga mina pojkar om de vill följa med till stranden. Vi är hemma hos mamma/mormor/svärmor i mitt hjärtehem. Jag har längtat hit i veckor. Hit, där vågor och backafall vaggar min längtan till ro. Hit, där vågorna inom mig kan ta pause i allt sitt svallande och friden får ta plats. Hit, där jag fått så mkt kärlek att det räcker och blir över. Vi ska dela för att hela. Kärleken räcker alltid till, som jag skrev igår.

"Gud, när livet trasas sönder..."

Morgonbön:
Gud, när vi är blinda för din kärlek, då vill jag be dig bära oss. När vi är lika förtvivlade som ett ledset barn, håll om oss. När alla vi vuxna kommer till punkten där känslan av att vara utlakad, övergår allt förstånd. När vaknätter, sjuka familjemedlemmar, sorg eller annat av livets svåra griper tag i oss, var då den goda fadern/modern som lyfter upp oss och bara vaggar oss stilla och långsamt tills vi är redo att kasta oss ut i nya lekar. Gud, tack för din kärlek. Tack för att det löfte du givit mig, och alla oss människor, dina barn här på jorden. Jag vågar tro att ditt löfte att alltid vandra brevid oss och bära oss när nöden kräver är verklighet. Tack för min tro och för att du har ett så kärleksfullt sätt att hantera mitt tvivel. Gud, jag älskar dig!